Senaste inläggen

Av Angelica - Tisdag 25 okt 00:51

Använd ditt dåliga samvete som bränsle. Vänd ångern inatt till energi, kraft och diciplin imorgon.
Gjort är redan gjort, imorgon är en chans att rätta dagens misstag.

ANNONS
Av Angelica - Fredag 26 aug 16:34

Dags för lite Zenoptimism igen. En återanvändning av att Lista alla kraven, måsten, vill-göra... Och rannsaka sig själv över vad som är praktiskt rimligt.

Detta efter att känna sig omotiverad, aningens trött och återigen befinna sig i ett stökigt hem inkl disk, å alldeles för lite jobbsök... Å kost&motion.
Detta trots pepp ifrån bland annat The Secret/The Compass och Jack's 10 Sucess Principles.

1. Jag vill ha ett hem jag stolt kan motta ett Suprisebesök i och inte känna att jag behöver ursäkta mig, eller undviker att bjuda in till besök eftersom att jag "latat mig" på sistone.
Det suger energi i sig själv och tar tid ifrån annat jag Borde/Behöver göra.

Så varför hamnar jag här gång på gång? För det är ju inte bara när det är mycket i skolan/jobb, eller nu senaste veckan när jag ätit måltidsersättningar=mindre energi.
A) Jag lägger inte tillbaka saker när jag för stunden är klar med dem.
B) Jag är lat, energilös
C) Jag skulle Vilja ha ett perfa hem men jag inser inte hur mycket jag behöver göra för att upprätthålla det
D) C i kombo med att jag lätt dras till att slappa istället
E) Ett stökigt hem ger mig en konstant chans att känna att jag fått något vettigt gjort genom att fixa det, istället för att utföra andra mer långsiktiga uppgifter.
F) Alla ovan och säkert något annat

2. Varför tränar jag inte regelbundet fastän jag t.o.m tycker att det är roligt när jag väl gör det?
A) Låg energi eftersom jag inte övar kondition och därmed känns det enklare att ex se ett avsnitt till av någon tv-serie.
B) Hm... Återkommer


3. Varför söker jag inte jobb febrilt fastän jag Behöver ett jobb desperat och älskar att hålla igång, jobb ger livet mening och får mig oftast att känna mig behövd och värdefull... ?
A) Jag har pengar just nu och Worst case scenario hamnar jag inte på gatan utan bor hemma hos pappa.
B) Det känns som att Alla andra är mer attraktiva än jag själv på arbetsmarknaden. I kombi med att jag fasar för att få frågan om referenser, då jag är nojjig att tidigare arbetsgivare bakom ryggen på mig snackar skit å inte skulle ge mig en bra rekommendation.
Kanske pga den där sommaren då jag fick all skit i sluten av sommaren på ett arbete jag redan mådde psykiskt dåligt av till och från. Då jag inte stod upp för mig själv heller. Sedan dess har jag satt skyhöga krav på mig själv å haft svårt att tro på att jag duger och är Bra på mitt jobb.



Phew.... Brutal ärlighet. Nu fattas bara äkta planering av nuet och framtiden. Personlig schemaläggning. Kanske jag också borde ta psykologisk hjälp oavsett att min ena förälder faktiskt arbetar inom det området i min hemstad. Men jag har ju tagit mig igen så mycket annat själv...

ANNONS
Av Angelica - Tisdag 12 juli 23:09

Kom ihåg Zenoptimism-listan. Inse vad du sätter för krav och måsten på dig själv, hur orimliga de kan vara at både hinna med och uppnå. Inse dygnets tidsbegränsning och hitta balans. Var konkret, finn vad som kan prioritera ner eller bort. Glöm inte de djupa andetagen och att finna lugn & ro ibland.

Av Angelica - Torsdag 7 april 18:21

Det finns mycket jag ångrar, mycket jag kan känna dåligt samvete för och mycket jag gräma mig över. Det hjälper inte att jag i ren allmänhet innerst inne känner att jag är ett evigt femte hjulet, sistahandsval. Att jag inte är omtyckt, att folk fejkar, verkar trevliga och gilla mig men... Oh, hell no. Så fel jag hade det. För de vill inte ses över en fika eller promenad. De prioriterar alla andra i sin omgivning före mig. Eller än drygare: de svarar mig inte ens när jag hör av mig till dem.
Jag hör av mig till min enda vän i stan å hon svarar så småningom.
Men hon är aldrig först att höra av sig.
Hon frågar aldrig om jag spontant vill hitta på något.

Men hon är ju enda vännen jag egentligen har kvar och när vi väl ses så... Sist gav hon mig en lång bamsekram...

Så många brända broar, så många vänskaper jag hade kunnat behålla om jag pratat ut med dem, om jag inte hållt dem så mycket högre än de hållt mig och jag sagt upp vänskapen över bråk eller en ihålig ursäkt.

Det var när jag inte var singel, när jag inte insåg hur viktiga vänner är...

Ehrm. Off-topic.

Jag ger inte upp. Jag tar tag i saker härhemma. Kanske senare än tänkt men jag gör det. Å jag söker lugn, energi, glädje. Gråter ibland när jag behöver det. Mår bättre och bättre, pressen från familjen till trots.
Å N hälsar på i slutet av månaden, mycket roligt.

Av Angelica - Fredag 29 jan 22:05

Mindfullness, eller kanske det jag kallade zenoptimism, har börjat jobba på senaste dagarna, veckorna och jag tycker att det hjälper. Jag får mer energi, mer gjort och eftersom det även finns med mig gällande kost äter jag mindre onyttigt. Mindre mängder, bättre och bättre på att förstå när jag är hungrig och törstig, inte egentligen sugen på söta och salta onyttigheter. Märket Nellie och dess olika steviagodis hjälper mycket. Mitt lakritste hade hjälpt om jag hade varit bättre på att dricka mina teer överhuvudtaget.

Kände hursom att det var dags att visa på att jag inte bara känner depp och dåligt samvete utan börjar må så väldigt mycket bättre.

Av Angelica - Fredag 8 jan 00:49

För länge sedan skrev jag ett inlägg om att skriva listor, punkta upp alla krav och förväntningar man har på sig själv. Räkna ut tiden dessa verkligen tar och rensa och omfördela efter vad som egentligen är realistiskt eller ens möjligt.

Jag kan inte gymma 1-2 h inkl dusch osv, jobbasöka i fem, plugga i sju och samtidigt laga mat, följa tv-serier, storstäda lägenheten, locka håret (1 h xp), sminka mig... Ta en promenad, fika med familjen och vänner... Se på tv tre timmar innan sovdags.

På samma dygn, å inte om jag lägger mig vid midnatt, eller tre , och går upp vid 10. Sover dåligt, gnagande samvete och ständigt mindre och mindre energi.


Planera dagarna efter timmarna som känns rimligt att sova och vara vaken, inte efter vad du borde eller "måste". Men ge inte upp heller!
Min dumhet: förhala tills det blivit "för sent" att dra igång med något.

Handling och inte bara ord. Vore fantastiskt!

Av Angelica - 22 december 2015 07:34

Varför?
För att jag vill vara smal igen

Varför?
För att...
kunna använda p-piller igen.
ha ett större urval med kläder
trivas med mig själv i bikini/underkläder/inga kläder
slippa bli andfådd över minsta lilla
Känna att jag kan läggs upp helkroppsbilder på dejtingsidor utan att dra in magen, vinkla osv
Att lägga upp helkroppsbilder för att attrahera, inte sålla bort dem som jag skulle vilja träffa men som om de ser mig irl inte skulle stanna kvar på en dejt.
För att orka mer i vardagen


Hur?
Äta mindre kalorier än jag förbränner

Hur ska du äta mindre? Vad ska du äta mindre av?

Ska du ta bort allt onyttigt?
Hur länge och vad går gränsen för vad som är onyttigt?
Inga chips men får du äta tårta när någon fyller år?
Får du äta billig mörk choklad med socker i?
Måste allt vara lightprodukter?
Måste du ha lättmjölk i kaffet eller får du fortsätta med röd?

Förbränna kalorier? Hur? Vad? Hur ofta? Vad händer om du inte kan gå till gymmet pga skola, jobb mm?

Vad är målvikten? Hur lång tid vill du att det tar? Hur många kilon på en månad? Vecka?

När du nått målet hur ska du stanna där? Hur får du äta då? Hur förbränner du?


The Opus(http://youtu.be/6KTMFnM-q4Q) pratar om vikten av att ha clarity/k] över varför man vill något och att se Vad det verkligen innebär.
Är båda tydliga är det troligare att faktiskt lyckas med det. Desstu mer troligt ju starkare Varför är.

Samtidigt som det är viktigt att planera så är det viktigt att börja, justera planen eftersom.

Av Angelica - 13 december 2015 19:10

Yes, maybe I should get some help, when clearly I show lack of energy to do everyday tasks and chores. When I can't even make myself do the only think I told myself I would do today, head to the gym.

When small matters feels big, when they demand my push, my pull, to be done and having done them I feel well ... My own path, my own steps, it shouldn't matter that my family wouldn't see them as accomplishment, merely an everyday matter done on a whim. Done without thinking.

Get help, I...

I have such a brilliant mind, time and again I've shown myself to truly posses that inner strength my mum told me I had... Even if one of those times, was Ripped down from it pedistal by my father's random poorly chosen words, spoken so bluntly I wasn't prepared...

But, I've been depressed before, twice at least, known it was that truly afterwards. And I got away from it on my own, not without help from others but neither help for that very reason, not from breaking down and admitting how I felt deep inside down in my very core and thus gaining a push or a pull.

No... It must be possible to find and utilize my inner strength, for real this time. So much I wish I could go back and change, bridges I've burnt and chances I let slip away, ran and hidden from even, not really admitting to anyone.
Some of them from trying to make it own my own, spinning lies so I didn't have to deal with their disapointment and their judging...
Maybe I should be honest, they've realised before, seen my lack of... Energy, the will to truly do something.

I want to be thin, I want friendS(plural, not just one I barely get to see her being wrapped up in her own life with friends and nowadays even a boyfriend), I want a job, money, a bigger apartment , a loved one; a man I can see myself build a family with...

My dad and Older Sister keep telling me to apply for Jobs wherever they may be, no matter if it would take me miles away from anyone I know, no matter if I don't have anywhere to live yet and no savings for buying one either. Maybe an uprooting, how devasting even the the thought of it might feel, may be just what I need.

For so long now I've felt like I'm standing still, crawling onwards on the weaking hope of a silver lining to my path, that make everything worth it..,

Love thyself, the only companion you truly have from the craddle to the grave.

Presentation

Hej! Jag är en 22årig tjej på jakt efter det jag kallar zenoptimism, följ mig och sträva efter det du med;)!

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2016
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Zenoptimism nästa med Blogkeen
Följ Zenoptimism nästa med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se