Mitt briljanta jag, är namnet på en pocketbok jag haft hemma länge nu, uppåt två år, men det är först på sistone som jag verkligen börjat läsa den.

En självcoachingbok. Som tjatar om hur vi nuförtiden omges med allt fler valmöjligheter och högre tempo lätt tappar bort oss själva, vårt inre jag.

Sedan följer olika delar av vårt jag, såsom Medvetandet, med steg, tankeövningar och reflektioner som ska hjälpa oss att nå in till vårt inre jag och utvecklas både inåt och samtidigt vidga oss utåt. Bli bättre. Må bättre.

Inte fastna i yttre påverkan utan följa vår egen röst, se möjligheter och inte begränsningar.

Boken är väl Egentligen bra. Men inte just nu för mig.

Den stressar mig att känna efter inåt och fokusera på vad jag innerst inne känner att jag vill göra, ifrågasätter nuet.

Får mig att vilja strunta i nuet och dess måsten och borden.

Men struntar jag i dem kommer jag halka efter med studier, ekonomi,träning...

Kanske till och med det sociala. Vilket bara kommer att få mig att må sämre.

Den boken kanske funkar när man redan har en stabilitet i  det yttre, stabil inkomst med arbete att gå till. Något enformigt kontorsarbete kanske.

Då kan man väl unna sig  att dyka ner i sitt inre.

Men just nu, har jag insett att det som skulle få mig att må bra och känna mig i balans, det har inte med det så kallade inre att göra. Det har med det yttre att göra.

Just nu passar det inte att ifrågasätta mitt val av utbildning, ifall det egentligen inte alls leder till något jag vill göra. Det Är bättre att klara sig igenom det här allra sista läsåret bra. Då får jag en kandidatexamen. Då har jag en grund att stå på.

Att få tag i arbete, lön och kunna börja betala tillbaka studielånet jag dragit på mig...

Det löser sig. På något vis. Att oroa mig över det hjälper inte.

Det enda som hjälpt mig med att se inåt just nu, är att känna efter och inse att den där speciella praktiken jag eftertraktat sedan allra första terminen häruppe, som jag vet att majoriteten av vänner och familjer skulle se  som dumt att inte ens söka till...

Nej. Det blir ett tankeMåste för att det Borde ge en chans till arbete med det, att det är en bra merit och så vidare... Ett halvår borta från vänner,pojkvännen,familj...

För att investera i mig själv. Nja. Det passar mig inte.  En sorts självupplysning, för att citera Ditt briljanta jag.

Nåväl, att  fokusera på mitt yttre och nuet, innebär för mig att:

• Jag ska plugga intensivt denna veckan(bortsett möjligtvis från fre efm t.o.m lördag, Ntid)
• Jag ska fortsatta plugga och nöta in nästa vecka och sedan där på fredags eftermiddagen skriva tentan. Ordentligt. Det ska inte finnas en tvekan om jag klarar den eller inte.
• Få till PMuppsatsen till måndagen efter tentan, samt klara omtentan fredagen samma vecka.
• Jag ska hålla koll på min budget, inte slösa pengar på onödigt smått. Många bäckar små bildar inte en Å, utan en översvämning med dyra dräneringskostnader.
• Utan att tappa pluggtid, gå och träna några gånger per vecka.

Det här kanske låter tråkigt? Stressande? Nertryckande? 

Visst, det kommer att vara tre relativt jobbiga veckor. Det vet jag.

Jag kommer vara tvungen att förvägra mig saker jag annars låtit mig göra, såsom att fastna slötittande på tv eller slösurfande nätet.

Men om jag tar mig igenom de här tre veckorna uppfyllandes mina mål, då kommer jag att må toppen, i efterhand.

Att reda upp det yttre, är vad som kommer hjälpa mig att kunna närma mig någon form av zenoptimism.

Men hur är det för DIG?

Vad drar ner ditt humör?

Om du tänker efter, känner efter, vad är det som drar ner ditt humör?

Vad får dig att känna dig ur balans?

Eller känns det som om du redan Mår bra? Som att du har kontroll och balans på såväl ditt inre som ditt yttre? Grattis! Fortsätt så;)

Annars, fatta tag i det som får dig ur balans och gör något åt det;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Använd ditt dåliga samvete som bränsle. Vänd ångern inatt till energi, kraft och diciplin imorgon. Gjort är redan gjort, imorgon är en chans att rätta dagens misstag. ...

Dags för lite Zenoptimism igen. En återanvändning av att Lista alla kraven, måsten, vill-göra... Och rannsaka sig själv över vad som är praktiskt rimligt. Detta efter att känna sig omotiverad, aningens trött och återigen befinna sig i ett stökigt ...

Kom ihåg Zenoptimism-listan. Inse vad du sätter för krav och måsten på dig själv, hur orimliga de kan vara at både hinna med och uppnå. Inse dygnets tidsbegränsning och hitta balans. Var konkret, finn vad som kan prioritera ner eller bort. Glöm inte ...

Det finns mycket jag ångrar, mycket jag kan känna dåligt samvete för och mycket jag gräma mig över. Det hjälper inte att jag i ren allmänhet innerst inne känner att jag är ett evigt femte hjulet, sistahandsval. Att jag inte är omtyckt, att folk fejka...

Mindfullness, eller kanske det jag kallade zenoptimism, har börjat jobba på senaste dagarna, veckorna och jag tycker att det hjälper. Jag får mer energi, mer gjort och eftersom det även finns med mig gällande kost äter jag mindre onyttigt. Mindre män...