Varje dag är en kamp. Eller. Varje dag går i vågor.
Jag bröt kontakten helt igår med N. Min älskling. Min fd älskling.
Jag fyller 23 i år. Jag borde väl vara starkare än såhär? Eller?

Vi pratade i två timmar då jag lyckades klämma ur mig att vi behöver bryta all kontakt innan jag mot bättre vetande sårar mig själv. Jag grät, snorade…

Någon timma senare var det N som grät. Verkligen grät och hade det jättejobbigt.  Å jag som försökte vara stark, hård… Att det här är det bästa för oss båda, att det är jobbigt nu men att det blir bättre.
Håll emot från det inom mig som bara ville vara där hos honom, vara hans klippa såsom han varit min.
Säga att vi glömmer allt, att vi har en chans och… Ja allt det. 

Men jag visste bättre. Vet bättre. Det är inte så enkelt. Det tog slut av en anledning, det är inte bara han å jag det handlar om och… 
Just nu kan jag inte vara hans vän som är glad att han är glad å lycklig med någon annan än mig.


Idag vaknade jag trött och nere. Ombytta roller. Samtidigt som jag känner att jag faktiskt kan puffa på mig själv, nästan skälla ut mig själv mentalt… Få känslan av att fyllas med lite mer positiv energi.
Följa de ord, råd, som jag gav N igår. Att man visst orkar fastän det inte alls känns så. Det kommer inte vara lätt, det kommer ta emot, men bit för bit blir det lättare.

Säga är en sak, göra en annan. Men det måste gå.

Gick upp nio idag och åt frukos, inte vid 11, eller till och med 12.

Tog med mig datorn ut till vardagsrummet och teven, en vibb av gamla vanor och något sätt att kicka igång mig själv.

Få saker gjorda denna fredag. Framför allt jobbansökaningar men även lite egna småsaker jag viljat ta tag i. 

Passar väl denna dag då himlen mörknar allt mer och förebådar en regnig dag.  

Att spendera dagen inomhus. 

Hm. Fast ljusnar det så blir nog en promenix en go idé.

Ikväll vankas tacos till middag, nam-nam:p

N ska ut ikväll, troligen. Har en känsla av att jag lär motta något fyllesamtal ikväll/natt.

Är väl bra att han hittar på något, inte bara sitter ensam hemma när han inte jobbar.

Samtidigt finns det en del av mig som mot bättre vetande känner en viss nojja över ifall han går för mycket vidare idag.

Fast samtidigt, inte. Ingen brådska. För någon av oss.

Å, trots allt... Så ska det väl vara Slut ändå. Egentligen. 

Hm.