Singel är jag. Singel och småsökande. 

Hemmaboende. 

På många vis känns det som en glömd dröm att jag bott självständigt långt hemifrån, med härliga vänner och en pojkvän i närheten, med ett gymkort jag använde flitigt. Självklart var inte allt en dans på rosor, men det känns allt mer som att det poppar upp en ivrig längtan då och då efter det där. Som får humöret att stupa för jag vet att det där kommer att dröja, ta tid. Det kommer dröja innan jag stadigt och med gott samvete kan fixa ett gymkort och framför allt flytta hemifrån.

Det kostar att flytta hemifrån, med anskaffning av möbler, buffert för hyra och så vidare. Sedan att Bo själv, bara med grundkostnader i form av hyra&el&mat, för att så att säga "överleva". Tanken är ju dock även att plugga nu i höst så då tillkommer kurslitteratur mm. plus vardagslyx som godis, snacks, vin, busskort... Gymkort?

Tur att jag har en del saker kvar sedan förra gången, såsom exempelvis kökssaker och sängkläder. Men möbler, som sagt, en soffa och en säng till att börja med. En skön "ovanpå"maddras har jag dock redan, den har fått åka både upp från barndomsrummet till egna lägenhet som ner till mitt nuvarande, i förrådet ligger den och väntar nu.

Sedan så var det ju det där med pojkvän, lär dröja bra länge innan jag dels finner någon som det Klickar med, dels är tillsammans så länge att det lugn och tillit som 1-2 års förhållande innebar infinner sig:p

Det är tufft, men just nu gäller det att leva i nuet och se framåt i lagom takt, förneka den återkommande desperation av det som varit förr.