Det är synd att man bara lever livet en gång, utan tidsmaskiner. Annars hade jag flyttat företagsekonomin till höstterminen där sista läsåret, på nåt vis fått ut.min examen, inte valt hemtjänsten som sommarjobb å sluppit så mycket energisugande tid å försämrad självkänsla å självförtroende. Eller så hade jag åtminstone stått på mig mer, berättat hur jag mådde och kände, sökt hjälp å stöd så mycket tidigare å inte krympt ihop allt mer. Orkat mer som flickvän, vågat skälla, gnälla,bråkat om såväl hushållssysslor som undvikt en vänskap med Henne å,eller behållt den när N sagt att han kände nåt till henne istället för att blint lita på att det var ändå Mig han älskade, mig han skulle satsa helt och fullt på mig.Å nu är min fd älskling tillsammans med nån jag hatar. Å hur mycket jag än må tyckt å tycka att det är bättre att jag inte är hans utan så småningom någon Bättre så återkommer ändå stunder av ånger och irritation mot Henne. Varför ska det vara så svårt att bara... Må bra, heltid. Om jag hade en tidsmaskin kanske det snarare är framåt jag borde gå,eller jag vet att det är det. Att nåt längre fram visar att det här är övergående, att jag kommer finna lycklig kärlek igen.Bah,eller att det kommer finnas en tid framöver som får Honom att undra, Varför gjorde inte hon allt det.för mig? Varför var jag inte värd att förbättras för?Men det är mer tankar lutande mot skadeglädje. Behov av skadeglädje. Eller så. Morgondepp,morgontårar..Å en ivrig lust till en morgonpromenad, joggingtur eller cykeltur.Fixa jobbansökningar.Eller kanske att somna om. Kanske lite väl tidigt att gå upp en söndag?