Vid tolvslaget då det blev ett nytt år kom en sorts lättnad över mig, att lämna de gångna åren bakom mig.

Problemet är bara att det är förbaskat enkelt att tänka att i år ska bannemig bli ett bra år, jag ska satsa på Mig och jag ska bli lycklig. Gladare och nöjdare i alla fall.

Sluta må dåligt över saker jag ligger efter med eller borde ta tag i. Inte söka undanflykter och krya ihop, för att senare må än sämre. 

Det är en sak att veta, en annan att faktiskt agera. 

Jag sätter mina mål för högt, för tight, för tidspressat stressigt. När ska jag få slappna av?

Utan att må dritt över att jag har slappnat av?

Jag är så otroligt onöjd med mig själv och saker runtomkring mig. Mina jobbiga studier, mitt jobbiga utseende, trötthet, knakiga vänrelationer jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Mitt så kallade ex. 

Ex. Jag gillar inte ordet. Vi tycker ju fortfarande Om varandra, hörs fortfarande av. En stor del av mig höll inte alls med om att vi inte passar tillsammans, samtidigt som jag även förstår och egentligen visst håller med om det.

Bara det jag i och med det står blind över framtiden, full av känslor ännu, svårt att ärligt se mig själv med någon annan, en bävan inför orden att han funnit någon annan. 

Jag är ett kaos som behöver börja må bättre, kunna blicka framåt med lugn och leende. Inte en osäker, bräcklig och humörsvängande varelse.

Det känns som att borde skapa mig vettigare rutiner, men jag vet inte riktigt var jag ska börja.

På sätt och vis hade det varit enklare om jag bodde själv och inte med far min.

Men nu gör jag det och lär göra det några månader till så det är la bara att gilla läget och försöka göra det bästa av det.

Lära mig på något vis att det är Okej att vara osocial, att ha egentid. Speciellt om man faktiskt verkligen behöver det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Använd ditt dåliga samvete som bränsle. Vänd ångern inatt till energi, kraft och diciplin imorgon. Gjort är redan gjort, imorgon är en chans att rätta dagens misstag. ...

Dags för lite Zenoptimism igen. En återanvändning av att Lista alla kraven, måsten, vill-göra... Och rannsaka sig själv över vad som är praktiskt rimligt. Detta efter att känna sig omotiverad, aningens trött och återigen befinna sig i ett stökigt ...

Kom ihåg Zenoptimism-listan. Inse vad du sätter för krav och måsten på dig själv, hur orimliga de kan vara at både hinna med och uppnå. Inse dygnets tidsbegränsning och hitta balans. Var konkret, finn vad som kan prioritera ner eller bort. Glöm inte ...

Det finns mycket jag ångrar, mycket jag kan känna dåligt samvete för och mycket jag gräma mig över. Det hjälper inte att jag i ren allmänhet innerst inne känner att jag är ett evigt femte hjulet, sistahandsval. Att jag inte är omtyckt, att folk fejka...

Mindfullness, eller kanske det jag kallade zenoptimism, har börjat jobba på senaste dagarna, veckorna och jag tycker att det hjälper. Jag får mer energi, mer gjort och eftersom det även finns med mig gällande kost äter jag mindre onyttigt. Mindre män...