Min stora last i många år har varit att älta saker, hur förgäves det än var art drömma sig bort till något som kunde ske om jag gjort något annorlunda.
Numera, ältar jag inte på samma vis, utan slår sönder tankebanor tidigt med påpekandet att ingen tidsmaskin finns eller isf inte allmänt tillgänglig.
Poängen var att leva i nuet och inte må överdrivet dåligt över nåt som inte går att ändra.

Problemet nu?
Jag kan inte leva i nuet utan en ständig negativ insikt att livet är kort å alla misstag skapar ett jag som står etsad i sten.
Jag var osocial nykter i många tonår, uppslukad i plugg, fantasi och nätpolare jag aldrig träffade irl.
En tid kunde jag åtminstone stoltsera att jag hade bra betyg, jobb jag höll kvar å relativ uppskattades för av kollegor mm.
Å en pojkvän när betygen var mer medel.
Å smal efter så många års mullighet.

Nu är jag här, snart 25 år med en ung tonåring, eller barns, sociala förmåga...
Självförtroende och självkänsla i botten, betyg botten och typ inget annat.
Så känns det i stunder, samtidigt som jag är kräsen.

En del av tycker fortfarande väldigt mycket om N och han var(& till viss del är) en fin del av mitt liv.
Men vårt förhållande kom från en fysisk attraktion som väckte starka känslor å omtanke, fastän vi egentligen krockar på flera plan och inte direkt möts halvvägs.
Så, nu är jag kräsen då jag känner mig för gammal för att "fastna" i ett sånt förhållande igen.
Så, nu vill jag någon som är positivt lik mig i grunden, fysiskt attraherande och som bor i min stad eller rimligt avstånd. En detaljerad kravlista blir lång.
En kräsenhet, som säkert kan få folk att mena"så himla speciell är du inte, sänk dina krav."
Men, om jag "missar" någon pga av det, så får det väl vara deras förlust, finns väl andra.
I mångt och mkt får man inse att ens perfekta partner "the one", inte nödvändigtvis går vice versa.
Den kille jag vill ha kanske vill ha en asiat, eller en Pamela Andersson.
Exempelvis.

Övertänker man inte så kan fysisk attraktion, omtanke å lite gemensamma intressen räcka långt. Men det är lite att nöja sig, å jag vill inte det.

Så, jag har min sk lista å får jag vänta länge, så får jag väl det.