Glöden falnar, humöret dalar. Vad mår mig att såhär? Lugn och glad sedan svag å låg. Om kvällen en kamp efter det som får mig somna, sova väl. Lindra mina samvetskval.
Ensamhet , tyngd, plikt. Oro, nojja.
Saknad. Längtan.
Förstånd, förvägran.
Tårar. Kalla kårar.


När man var kär, ett par, då spelade i slutänden allt annat ingen roll, bara man fick krypa ihop hos den man älskade och som man visste å Kände älskade en tillbaka med hull å hår. Som såg nåt speciellt i en som man själv inte sett. Trygghet.
Men jag har inte den tryggheten längre, istället ser man vad man missat utanför tryggheten som man Nu mer eller mindre förgäves försöker komma ikapp och det med en tröghet utan glöd.
De få dagarna N var nere å hälsade på mådde jag i stunder bättre än på länge, efteråt sämre än på länge.
En påminnelse om vad som en gång var allt värt som får nuet att verka ingenting värt.
Men, hur kan jag nå lycka igen, ta steget från ett tryggt men förrädiskt förflutet och släppa det. Göra rum för framtidens lycka.

Glöden falnar, humöret dalar. Vad mår mig att såhär? Lugn och glad sedan svag å låg. Om kvällen en kamp efter det som får mig somna, sova väl. Lindra mina samvetskval.
Ensamhet , tyngd, plikt. Oro, nojja.
Saknad. Längtan.
Förstånd, förvägran.
Tårar. Kalla kårar.