... När man ska sova.
Det är alltid när det blir dags att sova, som allt kryper fram, lätta tankar öunder dagen blir tunga när natten närmar sig.
Jag vill peppa mig inför imorn, då jag ska kolla in mina tentor på plats.
Problemet är att peppet blir som en kamp, negativt uppblåst.
Oron växer inom mig, massor av tankar fyllda av gnagande nojja och ånger. Tentamensfrågor flimrar förbi och jag tycks inse vad jag kan ha missat. Onödiga saker, saker jag Redan Då för några få sekunder övervägde att ta med men inte gjorde.

Det är så viktigt att jag höjer upp den stora till godkänt att det gnager i magen och huvudet fungerar luddigt.

Hets, istället för pepp.

Jag försöker se bort från det, försöka se annat jag kan och behöver göra imorgon men alla tankar driver tillbaka till orosmomentet.

Kanske jag ska vara glad att jag ändå inte kuggade båda tentorna , men jag kan ändå inte låta bli att se det som ett misslyckande, samma känsla som om jag hade tappat båda.

Det här är så typiskt mig och jag önskar att jag ärligt visste hur jag kan ändra det på ett naturligt sätt. Istället för ett påtvingat som i slutänden ändå slutar att fungera.

En ond cirkel, alla motgångar blir som världens undergång. Jag skäms över den jag har blivit istället för den jag var: den som höll sig minst flytande i skolan. Bra betyg, fick tag i sommarjobb och gjorde bra ifrån mig.

Kanske det är alla höga krav jag sättet på mig som utlöser en prestationsångest som får mig att falla ihop.

Nyårlöftet att vid nästa år kunna säga att detta har varit ett bra år, känns avlägset.
Jag ältade mycket förut, nu vill jag hindra det, men det kanske fanns något bra i mitt ältande?
Att mitt inre negativa oroliga ältande skapade ett yttre jag kunde känna mig stolt över?

Har jag så förgäves sökt att förändras till ett bättre jag, att jag förlorat det som faktiskt varit bra?

Imorgon är en ny dag, sägs det. Vet inte om jag tycker att det stämmer.
Vad jag vet är att livet blir vad man gör av det.
Så, jag får acceptera Gnaget i magen. Omfamna det på ett bra vis och inte förkasta det.

Sömn nästa, om jag nu kan lyckas somna med far mins snarkande.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Använd ditt dåliga samvete som bränsle. Vänd ångern inatt till energi, kraft och diciplin imorgon. Gjort är redan gjort, imorgon är en chans att rätta dagens misstag. ...

Dags för lite Zenoptimism igen. En återanvändning av att Lista alla kraven, måsten, vill-göra... Och rannsaka sig själv över vad som är praktiskt rimligt. Detta efter att känna sig omotiverad, aningens trött och återigen befinna sig i ett stökigt ...

Kom ihåg Zenoptimism-listan. Inse vad du sätter för krav och måsten på dig själv, hur orimliga de kan vara at både hinna med och uppnå. Inse dygnets tidsbegränsning och hitta balans. Var konkret, finn vad som kan prioritera ner eller bort. Glöm inte ...

Det finns mycket jag ångrar, mycket jag kan känna dåligt samvete för och mycket jag gräma mig över. Det hjälper inte att jag i ren allmänhet innerst inne känner att jag är ett evigt femte hjulet, sistahandsval. Att jag inte är omtyckt, att folk fejka...

Mindfullness, eller kanske det jag kallade zenoptimism, har börjat jobba på senaste dagarna, veckorna och jag tycker att det hjälper. Jag får mer energi, mer gjort och eftersom det även finns med mig gällande kost äter jag mindre onyttigt. Mindre män...