Telefonrädd? Eller bara låg självkänsla?
Eller är det självförtroendet?

Det har varit så, till och från i år, att jag sökt jobb men sen när de faktiskt ringer mig... Har jag svårt att svara.
Jag slår ifrån oftast först, eftersom numret inte ligger i mina kontakter och sen när jag kollat upp vem det är, eller lyssnat av svararen där de lämnat meddelandet...
Då drar det igång.
Det kommer Jag ska bara först...
Sedan Det har gått flera timmar/ en dag... De har säkert gått vidare med andra.... Kommer inte på något bra trovärdigt svar på varför jag dröjt...
Har ändå ingen chans...

Sådana dumheter dyker upp.
Samtidigt som jag vill ha ett jobb.
Så jag kan visa att jag Kan, få referenser och välbehövlig inkomst utöver CSN.

Men när jag bryter tankebanorna, ge mig den på att ringa upp dem, eller svara när de ringer igen...
Mår jag så mycket bättre. Så fick jag mitt eventjobb i somras.
Så lyckades jag igår att få tag i två som sökte mig. Ena blev en telefoninterjuv där det verkar som bara mina referenser funkar så kan jobbet bli mitt.
Den andra var inte på plats på kontoret igår och ska ringa idag. När fick jag inte veta, så gick upp vid 7.20 idag för att vara redo från 08.00
Och nu är jag i skolan, har seminarium 11-12.30, hoppas att det inte ringer då.

Trötthet och nervositet idag, javisst. Men lärdomen är att förmå sig att bryta negativa tankebanor och att Våga ta steget.
Annars händer ju inget:p