Ja, jag är ensam med mina tankar, bara jag som ännu är vaken.
En oro som växer inför tentamen på lördag nästa vecka.
Ekonomisk oro.
Oro efter bråk/tjafs med pappa som gnager, fyller tankarna.
Han tycker att jag är omogen för att jag inte gör exakt som han vill.
Jämnt kommer orden, att han jämnt ställer upp för mig utan ifrågasättande, men att jag inte ställer upp tillbaka.
Vilket är bullshit.
Bara för att jag för en gång skull är ärlig om hur dåligt jag sov i samma rum som honom, blir det tyck-synd-om-mig-jag-sover-i-bilen-istället-du-behöver-inte-bry-dig, vilket blir ännu ett påstående om att jag minsann inte ställer upp.
Det kan han glömma, jag sover hos mamma så kan han ta min säng i stan. Bilen var inget alternativ i somras och det är fan inget nu heller.

Sen är det oro för studier med.

Använd ditt dåliga samvete som bränsle. Vänd ångern inatt till energi, kraft och diciplin imorgon. Gjort är redan gjort, imorgon är en chans att rätta dagens misstag. ...

Dags för lite Zenoptimism igen. En återanvändning av att Lista alla kraven, måsten, vill-göra... Och rannsaka sig själv över vad som är praktiskt rimligt. Detta efter att känna sig omotiverad, aningens trött och återigen befinna sig i ett stökigt ...

Kom ihåg Zenoptimism-listan. Inse vad du sätter för krav och måsten på dig själv, hur orimliga de kan vara at både hinna med och uppnå. Inse dygnets tidsbegränsning och hitta balans. Var konkret, finn vad som kan prioritera ner eller bort. Glöm inte ...

Det finns mycket jag ångrar, mycket jag kan känna dåligt samvete för och mycket jag gräma mig över. Det hjälper inte att jag i ren allmänhet innerst inne känner att jag är ett evigt femte hjulet, sistahandsval. Att jag inte är omtyckt, att folk fejka...

Mindfullness, eller kanske det jag kallade zenoptimism, har börjat jobba på senaste dagarna, veckorna och jag tycker att det hjälper. Jag får mer energi, mer gjort och eftersom det även finns med mig gällande kost äter jag mindre onyttigt. Mindre män...