Hm... Det är intressant när man börjar tänka efter, jag har fått tjatat under min uppväxt och även nu, att vara ödmjuk, inte alltid behöva få sin vilja igenom, välja sina strider(dvs välja bort konflikter).
Jag har aldrig fått ngn knuff i att faktiskt stå på sig, vinna en diskussion, förmå andra att göra som jag vill, få dem att tänka som mig. I slutänden är jag en dörrmatta som ständigt uppmanas till lugn och tålamod, vilket jag sällan har något för och försöker jag stå på mig så slutar det alltid ändå med att jag får vika mig, för att få till nåt slut på diskussionen, för att den inte ska bli för stor.
Vad får man för att vara snäll, ödmjuk och omtänksam i dagens samhälle? Inget. Inte heller att vara "bråkstake", så vad ska man göra?
Hur bryter man vanor?
Suck...
Varför kan inte folk vara mer öppna till att ta till sig vad andra tycker och inte skrämmas av sk konflikter utan att se det som en vettig diskussion. Det tar faktiskt mindre tid att med öppet sinne lyssna till och förstå vad de/jag menar , än att bli upprörd för att man tycker att det handlar om småsaker som blir stora, fastän det faktiskt är dem själva som gör dem större och inte jag.