Tankarna snurrar igen. Surrar. Ältar. Försöker skjuta bort dem men de ligger kvar i bakgrunden.

Liksom gånger innan, lugn när det sker. När motgången, kritiken, kommer. I stunden, tänker jag att det bara är att kämpa vidare. Gå vidare. Älta inte mer. Jag har ältat för mycket. Jag mår inte bra av det.

Men, okej älta lite då. Få ur det från mig istället för att försöka tysta ned det. 

Jag fick inte det där jobbet - feedbacken var att mina svar inte verkade genomtänkta och det var otydligt varför jag ville arbeta där, att jag behövde bli bättre på att sälja in mig själv.

Ja. Det stämmer väl, att jag är dålig på att sälja in mig själv. Är bättre på att ge mig själv kritik, sällan särskilt konstruktiv kritik för delen.

Jag känner mig svag, jag känner mig osäker och betydligt yngre än vad jag är.

Inte alltid, men framför allt när det kommer till jobb och då och då när det kommer till studier.

Dusten med ett illa valt sommarjobb 2011 sitter fortfarande i, skulle jag tro. Arbetslösheten hjälpte inte mig på traven heller i mångt och mycket. 

Jag börjar må bättre och jag tror att skulle må ännu bättre om jag fick tag i något regelbunden arbete som det kändes som att jag verkligen gjorde bra ifrån på, som fick mig att känna behövd, uppskattad.

Ironiskt nog är inte det särskilt enkelt om man utstrålar just motsatt mot Hey det är mig ni ska ha, jag vill verkligen ha detta och ni kommer inte att ångra er. Hm.

Så. Okej. Jag har fått ur mig det här. Ältat det lite lagom. Så nu, åter det annat som är behövligt just nu.

Såsom att ta hand om disken och plugga. Borde komma iväg och träna också.