Hur många gånger har vi inte hört att vi inte ska jämföra oss med andra?
Ändå gör jag det. Speciellt igår, då det känns som alla vänner mm runtom mig ligger så långt före mig i livet. Men efter funderingar igår är jag lugnare idag.
Istället för att ställa alla "Varför inte jag...?"-frågor inom jobb, vänner , kärlek osv började jag igår med att:
sätta i linser istället för glasögon då jag insåg att det var surt länge sedan jag hade det till vardags.
Sedan åkte jag till gymmet, första gången på evigheter. Ett steg i rätt riktning för jag är trött på att se en sådan rund version av mig själv i spegeln.
Jag bär med mig det här idag.
För jag förstår bättre orden att man behöver börja med sig själv , älska sig själv innan man kan bli älskad.
Trivas i ditt egna sällskap och behandla dig själv på ett bra vis, istället för ett sätt du inte skulle acceptera att andra gjorde mot dig eller du mot dem.
Den där balansen mellan piska och morot som jag har svårt för.