Bestäm dig för vad du vill göra och gå sedan all in.
Så många gånger jag har hört det.
Bara gör det.

Någon har jag väl kunnat fungera så också men nu förtiden är jag en velmaja, mestadels för att jag valt "fel" så mycket tidigare och kraschat och fått börja om från noll.
Jag vet inte riktigt vad jag vill längre och har svårt att tro på mig själv, lita på mig själv.
Vissa saker är relativt säkra, såsom politik åsikt.

Men jag jobbar på att bli bättre på att känna efter, tänka efter, vad jag vill och att pusha mig själv när jag känner knuten i magen och märker hur jag är på väg att dissa en chans bara för att jag är rädd för att misslyckas. Igen.
Den där rädslan, osäkerheten, är vad som får mig att känna att jag inte är så gammal som jag faktiskt är. Mognaden och tryggheten som jag faktiskt besitter.

Jag blir mer förvånad om jag lyckas än om jag misslyckas. Mer förvånad över beröm än kritik.

Jag har blivit så van med vid kämpa, klamra mig fast och möta ena hindret efter det andra att jag bara sett en liten bit framåt i taget.
Det börjar bli hög tid att se längre fram, få fram tydligare mål jag vill nå.
Våga satsa.

Inte bara försöka mer eller mindre förgäves prata ned orolig magkänsla utan faktiskt Göra något.
Det jag mår bra av, i längden. Inte vad som förväntas av mig, eller som jag tror förväntas av mig.