Kände mig orkeslös och började googla depressiontrådar och dylika tester. Humöret blev inte bättre.

Men så hittade jag ett blogginlägg som handlade om hur smarta människor blir deprimerad då de ständigt blir uteslutna då de anses för svåra att arbeta med. Hur människor kuvar deras kreativitet, nya idéer och hur man lär sig att tysta ned sig själv, "normalisera" sig. Osv osv

Mitt humör lättades upp, inte för att jag är supersmart, utan för att det där påminde om mig.

På många vis känns det som jag allt mer inser att jag lärt mig att vinna aldrig är rätt -inte att välja sina strider utan att helt undvika det.
Jag suger i mig allt negativ kritik och rus men slår för det mesta dövörat till vid rosor . Tycker jag var tvärtom när jag var yngre, kanske naiv ibland men ja...

Varför? Åhå jag skulle kunna skylla på en den ena en den andra.

Hursom, det inlägget ljusade upp min värld , min tillvaro. Gav mig energi.
Inte riktigt tillräckligt för att hugga i med skolarbete men med andra hushållssysslor. Arbetet kommer sen.
Sen. Jag har sagt det i flera dagar nu känns det som. På sistone har jag försökt muta mig själv med "Bara två timmar, behöver inte göra allt på en gång men två timmar i sträck vore något". Det har ju inte gett så himla mycket hittills.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Använd ditt dåliga samvete som bränsle. Vänd ångern inatt till energi, kraft och diciplin imorgon. Gjort är redan gjort, imorgon är en chans att rätta dagens misstag. ...

Dags för lite Zenoptimism igen. En återanvändning av att Lista alla kraven, måsten, vill-göra... Och rannsaka sig själv över vad som är praktiskt rimligt. Detta efter att känna sig omotiverad, aningens trött och återigen befinna sig i ett stökigt ...

Kom ihåg Zenoptimism-listan. Inse vad du sätter för krav och måsten på dig själv, hur orimliga de kan vara at både hinna med och uppnå. Inse dygnets tidsbegränsning och hitta balans. Var konkret, finn vad som kan prioritera ner eller bort. Glöm inte ...

Det finns mycket jag ångrar, mycket jag kan känna dåligt samvete för och mycket jag gräma mig över. Det hjälper inte att jag i ren allmänhet innerst inne känner att jag är ett evigt femte hjulet, sistahandsval. Att jag inte är omtyckt, att folk fejka...

Mindfullness, eller kanske det jag kallade zenoptimism, har börjat jobba på senaste dagarna, veckorna och jag tycker att det hjälper. Jag får mer energi, mer gjort och eftersom det även finns med mig gällande kost äter jag mindre onyttigt. Mindre män...