Facebook påminde mig om en bild jag lade upp för fem år sedan.
Det är i sådana lägen man vanligtvis ska le, skratta, inse hur mycket Positivt som hänt sedan dess.
Men det gör mig istället deppig, ledsen. Ett negativ sug, hugg, i magen.

Då: egen lagom stor lägenhet med bra förvaringsutrymme. Bra vänner jag träffade så gott som dagligen.
Jag var smal och tränade regelbundet.
Jag hade en pojkvän jag älskade och som älskade mig.
Jag var i slutet av min utbildning och hade inte helt mött den karga , kalla verkligheten där alla andra känns som mer attraktiva på arbetsmarknaden än mig själv.
Då jag hade ett självföretroende, då mina tidigare jobb såg mig som en värdefull resurs av kollegor som gärna fick komma tillbaka.

Värdet i årets sommarjobb försvunnen som om att det aldrig ens existerat.
All energi borta. Luften gått ur mig.

Kan jag vända det här? Ge mig själv energi igen?
Få bort den gnagande känslan av idiotin att jag tryckte bort min vän i rädsla att förlora henne om jag sade vad jag kände?

Hm, musik och The compass 2/the Secret 2 kanske är en början...