... När man ska sova.
Det är alltid när det blir dags att sova, som allt kryper fram, lätta tankar öunder dagen blir tunga när natten närmar sig.
Jag vill peppa mig inför imorn, då jag ska kolla in mina tentor på plats.
Problemet är att peppet blir som en kamp, negativt uppblåst.
Oron växer inom mig, massor av tankar fyllda av gnagande nojja och ånger. Tentamensfrågor flimrar förbi och jag tycks inse vad jag kan ha missat. Onödiga saker, saker jag Redan Då för några få sekunder övervägde att ta med men inte gjorde.

Det är så viktigt att jag höjer upp den stora till godkänt att det gnager i magen och huvudet fungerar luddigt.

Hets, istället för pepp.

Jag försöker se bort från det, försöka se annat jag kan och behöver göra imorgon men alla tankar driver tillbaka till orosmomentet.

Kanske jag ska vara glad att jag ändå inte kuggade båda tentorna , men jag kan ändå inte låta bli att se det som ett misslyckande, samma känsla som om jag hade tappat båda.

Det här är så typiskt mig och jag önskar att jag ärligt visste hur jag kan ändra det på ett naturligt sätt. Istället för ett påtvingat som i slutänden ändå slutar att fungera.

En ond cirkel, alla motgångar blir som världens undergång. Jag skäms över den jag har blivit istället för den jag var: den som höll sig minst flytande i skolan. Bra betyg, fick tag i sommarjobb och gjorde bra ifrån mig.

Kanske det är alla höga krav jag sättet på mig som utlöser en prestationsångest som får mig att falla ihop.

Nyårlöftet att vid nästa år kunna säga att detta har varit ett bra år, känns avlägset.
Jag ältade mycket förut, nu vill jag hindra det, men det kanske fanns något bra i mitt ältande?
Att mitt inre negativa oroliga ältande skapade ett yttre jag kunde känna mig stolt över?

Har jag så förgäves sökt att förändras till ett bättre jag, att jag förlorat det som faktiskt varit bra?

Imorgon är en ny dag, sägs det. Vet inte om jag tycker att det stämmer.
Vad jag vet är att livet blir vad man gör av det.
Så, jag får acceptera Gnaget i magen. Omfamna det på ett bra vis och inte förkasta det.

Sömn nästa, om jag nu kan lyckas somna med far mins snarkande.

Klyschigt så tycker killar att tjejer är dryga som vill prata om allt, "gnälla" om hur de mår, tjata om hur den andre mår.
Ändå, så tycks killar säga Jag vill göra slut, i lägen där tjejer"Vi behöver prata, vara öppna och jobba på gnistan vi verkar ha tappat".

Vi inser att vi fortfarande älskar vår partner, men det syns inte lika tydligt i vardagens gråa sken osv. Vi kan fundera över hur det vore att vara med någon annan, men samtidigt inse vid tanken på att se ens partner med någon ny , att man inte vill göra slut. Att det blivit vardagsmat, spänningslöst.
Vi inser det, mår dåligt då vi känner efter hur det skulle vara utom honom, ser tomheten och smärtan framför sig.


Killar verkar tänka kortsiktigt, ser korta fördelar med att vara singel och inte smärtan, tomheten, ångern när vi inte längre finns där.

Det värsta är, att oavsett ångern så har de redan raserat all tid man haft tillsammans så fort de yttrar orden Jag vill göra slut. All tillit borta med vinden.
Det går inte ta tillbaka det och återgå som om inget hänt.
Inte emotionellt. Det kommer sjuda under ytan under lång tid framöver.


Eller så är det kanske bara de runtom mig så reagerar så?
Att bryta pga det som Bättre kunde pratas om, diskuteras, ses med distans. Inte se Orden som ett sätt att yttra vad känner ett problem, som ett ultimatum, eller annan slutsats innan grunderna ens har ifrågasatts.

Far min gjorde det, N gjorde det.

N ville inte lyssna då, tänkte inte efter, kände inte efter. Jag ville att vi skulle försöka hitta gnistan igen, få dagar senare utan ärligt försök kom orden att han inte kände, inte ville.
Jag hade viljat använda de dagarna innan till att verkligen Umgås, prata, mysa. Inte möta isolering, som om det skulle göra det tydligare för honom! Dumma pojk.

Helgen innan dagen jag åkte 80 mil ifrån honom, hälsade jag på en väninna i en annan stad och inte använde han den för att inse tomheten som skulle komma. Nej, förnekelse, supa med grabbarna.

Det kom istället när jag åkt därifrån, då kom samtal och sms om ånger, tomhet, saknad. Ånger.

Och vi har förevigt förlorat varandra.
För ju mer tiden har gått, allt mer ser man olikheter och hinder , väljer de framför vad som faktiskt fungerat och varit bra. Plus allt all tillit som tog sådan tid att bygga upp, inte längre finns kvar.

Trots att jag vet, att om vi pratat då och verkligen ärligt försökt, han inte tagit den kortsiktiga vägen ut, så hade vi fortfarande varit tillsammans.

Så, listen to your heart, before you tell her goodbye...

Det här händer inte. Jag sjunker ner i .., Sjunker utan botten. En pöl.

Det kan inte stämma. Jag kan vara här igen!

Betyg kom upp idag, datum ändrade till augusti så ÄR de nya:
2 hp - G
13 hp -U

Det måste ha förväxlats, 2an kuggade men inte den på 13!

Jag ska till skolan på måndag och kolla upp det. Det måste vara fel.

För det får inte stämma. Då går allt i kras igen. Min ekonomi räcker inte.
Min familj är inte rik.

Kan inte vara såhär.

Det är snart sovdags och jag börjar fundera över morgondagen, å dagar efter det. Sammanlänkat. Ny vanor att nöta in tills de känns naturliga.
Liksom bilden från fb-sidan Get fit or die.
Om jag sätter upp mål för dagen och genomför dem, så kommer jag att sova gott. Logik;p!

Ett viktigt steg i att bli smalare, hälsosammare. Att inse roten till varför man hamnat där.
För det är troligen inte så att man bara inte visste någon kostlära eller vikten av regelbunden motion.

Kroppen säger inte stopp i tid, man äter mer än ens samvete tål.
Är det tröstätning, känslobedövande?
Eller ett sätt att Känna?
Tidsfördriva?

Vanor och rotade känslor förknippat med det.

Bearbetar man inte roten till varför man hamnade där så hamnar troligen i någon form av jojo-bantning.

Viktminskning är onaturligt för någon med många kilon att gå ner. Psykiskt.
Hade det varit naturligt hade uppgång inte skett från början.

Som jag pratat om tidigare. Detta ger förståelse, vägledning.
Inte en ursäkt för att ge upp, säga att det inte går!

Så, vad är min rot, min väg därifrån?
Hm... Kanske jag vet efter lite sömn...
Godnatt;)

Myfitnesspal-appen har blivit aningens beroendeframkallande.
Jag må ha hört om utveckling av ätstörningar och annat psykiskt negativt om att räkna kalorier.

Men, att i butik vara på väg att plocka 80 gram Haribo Lakritsnappar istället för chips och inse när jag swipade den i appen, 300 kalorier!
Lika mkt som jag enligt Runkeeper förbrände på dagens promenad som jag varit så stolt över: 4.39 km på 52:56 minuter.

Det fick mig att känna att jag inte fick äta något. Kanske Läkerol Havsalt, sockerfritt. Inga nappar till mig.

Blev dock Estrella Salta chips, fast 200 gram bara.
Eller bara, myfitnesspal sa att 200 gram var 1000 kalorier.
1000! Som en stor måltid mat:(


Varningsklocka, antingen på att jag bör sluta använda myfitnesspal, eller använda det som motivation till att röra ordentligt på mig.
Tror det blir det senare, samtidigt som jag får se till att kunna Njuta med.

PeppApp

Namnet på en peppande app jag använt alltför sällan men blev påmind av mina systrar idag, framför allt på att få igång sig, få iväg sig, med träning. Det pepptalket är enkelt, 2 min lång å sveper undan Ursäkterna som alltför lätt hindrar en.
Istället för att bara göra det: det är inget alternativ utan Gör det bara.

Så, ladda ner den ni med om ni behöver pepp kring vardagen som ex även "självförtroende", "måndag", "efter att ha fått kritik" mfl.
Fanns i AppStore på Iphone, gissar på Google Play på android-mobiler om den inte finns på Android Market.

Ska Så peppa mig med den imån.

Det skulle regna imån, har jag hört. Å ev åska.
Så ingen långpromenad och ingen trip till utegymmet. Men det betyder ju inte att jag inte kan träna , fixa lite styrka och kondition.
Bra appar i mobilen och ett 20-min Zumba-pass på DVD. Å Wii-spel.

I must be allowed, allow myself to be selfish.

You may be bound to your duty.

Bound, pushed down without a proper and clean way out.

But in order to keep sane, selfish it is. Go about your own business as you'd would if you were alone.

Ignore, ignorance is a bliss.
It is Said so not without reason.

Det finns ljus längre bort, även om det är så långt borta ännu att det inte syns just nu så finns det ändå där.
Å efter ljuset kommer det komma en tid då man ser tillbaka på nuet som något som varit för länge sedan, minnas det knappt.