Det hade varit fint om min ekonomi varit obegränsad och jag inte hade något annat jag behövde fokusera på än att gå ned i vikt. Men så är det ju inte. 

Så, som antagligen de flesta andra som vill ned i vikt: det är så många olika bollar i luften att hålla koll på att det är svårt att lägga till en till utan andra bollar börjar falla. 

Som nu när jag funderar på vad jag ska äta till frukost framöver. 
Det är inte ekonomiskt hållbart att äta kvarg varje morgon och en och annan kväll.

Jag har däremot en massa Husman knäckebröd hemma, plus lite sockerfri musli. Jag kan ha mjölk till muslin, men vad till knäcket?

Ytterst lockad av att köpa skinkost om jag hittar det till ett bra pris, troligen går det att finna till ett lägre pris än att köpa både ost&skinka. Men, det brukar vara socker i skinkost och det är varken bra för vikten eller ansiktet.

Mitt ansiktes hud är nämligen Känslig för socker och eventuellt överflödigt fett, å jag vill bli av med finnar, inte öka på det.

Å andra sidan, kanske kan lite socker i maten vara nyckeln till att låta bli det i annat.

Dessutom är det så, inser jag, att jag tenderar att äta ljus choklad, glass och snacks när jag känner mig ensam eller inte mår bra av andra anledningar. Eller bara rent av hunger och en svårighet att välja något som kanske tar lite längre tid att göra men som troligen är betydligt nyttigare.

Å när jag inte mår bra, inte är nöjd om dagen, ja, då sover jag oroligt och drömmer alldeles för mycket. 

Så att jag känner mig trött på dagen. Dum cirkel. 

Vilket betyder, att inte bara behöver jag tänka efter och förvägra eller agera, när det gäller kost och motion, utan även annat. 

Att komma ihåg att höra av mig till nära och kära, inte skjuta på det(ska äta, de jobbar nu så ringer senare...) och sedan glömma av det. 

Eller glömma bort hur bra jag mår av att umgås med dem och att i rätt mängd hinner jag med studier och annat jag också finner viktigt, ändå. Att jag måste Leva, också.

Att inte fastna framför TV:n och istället prioritera till exempel studier och hushållssysslor. Igår stängde jag av Bourne&TV:n halvvägs igenom filmen, som jag redan sett förut. Lade in de två sista kanelbullarna i frysen istället för att värma dem till filmen. Fixade till mig och lade mig för att sova, hade ju ändå varit trött någon timma men inte riktigt förmått mig att ta mig upp ur soffan för sängen. Inte för att jag fick en jämn sömn, alldeles för mycket drömmar, mer levande än min verklighet för det mesta känns.

Idag har dock hitills varit en seg dag med lågt humör.  Å snart börjar Stargate och klockan 12 börjar min tvättid. 

Så det är lunch, och jag har varken diskat upp frukost, bäddat sängen eller förberett smutstvätten. 

Lågt humör, trötthet... Stigande dåligt samvete. 

Så, vad gör man åt det? Tar tag i det!;)

Är ändå repriser av Simpsons nu,  som gick igår. 

Det finns en uppsjö av diverse råd och information kring vikt och hälsa.  Mer eller mindre grundat och/eller passande för individer.

En grundstomme är sann: förbrukar du mer kalorier än du äter, går du troligen ner i vikt. 

På detta följer:
Äter du för lite för länge, kan kroppen ställa sig in på svält och hamstra kalorier/föda/fett och du går inte ner i vikt.

Kanske du till och med går upp.

Å förbränner du mycket kalorier/föda kommer du att bli hungrig och kroppen skrika efter mer föda och därmed kan din vikt stå stilla eller öka då du håller dig mätt. 

Men, varför kan en del äta varierat inkl onyttigheter och ändå vara smal, medan andra stiger i vikt?

Varför förekommer jojobantning?

En forskare kom ut med en artikel som menade att överviktiga får en skada på hjärnan som gör det svårare att gå ner i vikt och lättare att gå Upp i vikt igen, än en som alltid varit smal. 

En skada på hjärnan? Nej, det vettekatten.

Men jag personligen måste erkänna att jag tycks sakna ett Stopp och Lagom som min mamma och lillasyster har. 

Och att när jag senast var smal, krävdes det en hel del diciplinerat förvägrande, samvetesskval och regelbunden träning för att behålla det. 

Så, kanske det är svårare för mig ändå.

Men det är en Förklaring, förutsättning för en väg till att lyckas... INTE en ursäkt för att påstå att det är omöjligt. 

Vanemänniska är jag, och det är inrotade vanor och tankesätt utöver magsäckens storlek(den sägs ju vidgas ju större portioner man äter och minska ju mindre man äter) som påverkar min hälsa.

Så, där har vi nyckeln till att lyckas! Grundstommen, utgångspunkten.

Mm, folk är verkligen krockande olika sinsemellan. Ibland

Vilket jag skulle tro ha stor botten i uppfostran och allmänt ens uppväxt i olika former. 

Jag är uppväxt med: har du inget snällt att säga så låt bli. Eller rättare sagt: det finns en gräns mellan att vara "ärlig" och visa respekt. Saker som endast är rent sårande kan lämnas osagt eller säga med mjukare kortare ord.

För egen del fylls jag bara av negativ slösande energi att dra igång om saker jag inte gillar.

Ett exempel är en dispyt med N: jag är uppväxt(dvs familj, släkt och majoritet av vänner) med ett band som jag tycker mycket om. N gillar inte det här bandet, å det vet jag.

Men då jag nämner, kort, att de kommer till min stad i sommar. Då hade det räckt med: kul för dig men jag gillar dem inte.

MEN NEJ. N ser det som Ingenting att dra igång flera minuters babblande om allt N inte gillar med dem, inkl förlöjliga över diverse saker. 

Å förstår inte heller ett dugg varför jag blir sårad av det och så senare förbannad på h*n att denne inte kan fatta att den gjort något otroligt onödigt(då h*n vill ha en "vettig" förklaring till varför denne gjort nåt fel och bör be om ursäkt).

Bottenlösa argument som "jag tycker såhär och du tycker sådär, vad spelar det för roll? varför ser du behov till försvar? Jag skulle inte ta illa upp om du pratade illa om något jag gillar". 

För mig, är det bottenlösa, för jag är uppväxt med Omtänksamhet, empati, eftertanke kring hur folks ord påverkar andra människors känslor mm.
((Klart man inte ska suga i sig folks ord jämnt, men när de kommer från någon som det är Meningen ska bryr sig om en, då stör det mig. Speciellt då inte är första gången och det blev droppen som fick bägaren att rinna över med "ÅH! Det är så typiskt dig att...!"))

Andra är mer rent bortskämd egocentriska, eller har upplevt saker tidigare i livet som de anser som stora problem, problem värda någon eftertanke. Och de som är mindre än dessa, upplevas löjliga och otroligt onödiga att bry sig om. 

Men jag bryr mig. Och detta år som jag bestämt ska bli ett bättre än de senaste, har jag bestämt mig att släppa allt sådant slösande negativ okonstruktiv kritk som endast är nedvärderande och förlöjligande. Speciellt sådana otroligt onödiga som en lång utläggning kring någon skådespelare oförmåga att .. blablabla...

Å lite sådär flummigt,istället fylla upp med en massa ljus och positiv energi som får mig att bli glad och må bra istället^^

Vissa saker bör man dock diskutera öppet, saker som angränsar till spridning av ökad rasism, nazism,sekter och liknande. 

Att förhindra en sorts hjärntvätt? Hm. Eller, hjärntvätt kanske är en överdrift, men ja, ni kanske förstår mig?

Likt en junkie känns det som jag får ta en dag i taget och fokusera på inte falla för onyttiga impulser. Som att plocka med mig en påse ostbågar hem då jag handlar.

Sedan kommer det väl ekonomiskt mer än nyttigt: väntar med chicken nuggest 2 förpackning för 50 kr till fredag då jag får csn, men däremot plockar jag på mig ett 2-pack proscuttiopizza för 40 kr?

Å köper en ny bh för 50 kr.. Fast BH:n är fin och priset sjukt bra.

Men ja, nu finns det inte nåt direkt snacks hemma förutom lite grytpopcorn och det är inte så onyttigt direkt. 

Nåt jag lyckades bättre med idag, var att gå upp vid 8 och Inte sätta igång tvn till frukosten utan istället datorn och få en del gjort.

Å nu är jag mitt i att finna svar till upggifterna i immaterialrätt(seminarie kl 13 imån), istället för att skjuta upp det till förmiddagen imorgon. 

Är fortfarande en hel del kvar, men igång har jag kommit och intressant är det:)

Att bara komma iväg, göra det å ignorera bekväma ursäkter.
Det känns så bra när man gjort det.
Ja, jag kom uppåt en kvart för sent.
Men, jag missade inte så mkt och den första uppgiftens dom vi skulle läsa förstod jag inte hemma...
Men nu fattade jag, då det juridiskt torra svårförståeliga blev förenklat utrett bit för bit.
Intressant indeed!
Promenaden i härligt värmande solsken gjorde inte direkt humöret sämre;D

Nåväl, rasten närmar sig sitt slut å jag vill kolla igenom andra uppgiften lite till:)

Jag fällde någon gång tanken, att varför inte fundera över Hur du vill leva när du gått ner till din idealvikt, och sedan börja leva så redan nu. För, antagligen handlar det då om en balans mellan onyttigheter och nyttigheter, samt regelbunden motion&styrketräning.

På väg ner kan ju strikthet vara vägen till att faktiskt se Resultat, men för eller senare måste man ju ärligt talat få Unna sig. 

Å hur mycket? Å vilka vanor Står man ut med att behålla?

I mitt fall borde jag blanka fan i snacks mån-torsdag, utöver någon eventuell liten fika med vänner eller familjen.

Som betyder att jag nu till halv åtta hos mig, borde ta mig en knäckemacka och/eller kvarg. 

Inte käka ostbågar. Men, men, jag vill! Det är så gott! Vart sugen på det ett par dagar nu:p

Tryckte i mig två kapslar äppelcidervinägerkapslar innan iaf:p

Å på Netto hittade jag även gyrosslamsor & tortillas till ett bra pris, så imorgon blir det gyrostacos till lunch:p

Eller gyrosrulle kanske man ska kalla det?
För er Norrbor m.fl som inte har en aning om vad Gyros är, så kan jag förklara att det är marinerat fläskkött, ofta fläskfilé.

Greklands motsvarighet till kebab, ungefär:p

Supermumsigt^^

Behöver dock fixa rödlök imån innan lunchen, för det fanns inga fina på Netto dessvärre.  

Hm... Zenoptimism, kan nog vara det jag behöver för att hålla humöret och energin uppe nu framöver^^

För jag märker hur det ligger under ytan, närhet till tårar, depp och nada energi.

Men inombords finns även styrkan att inte så mycket Skjuta upp deppet som vända om det till Pepp. 

Djupa andetag och fokusera!:)

Just do it,  a la Nike.  som jag tidigare citerat, likaså 2-minuters reglen där man hävisas till att inte skjuta upp saker man kan göra under 2 minuter(alltså tar det inte längre Än 2 min...). 

Här kommer ett tillägg: när latheten eller onyttighetssuget sätter in; tänk hur du skulle må i efterhand, hur du skulle ångra dig.. Bli förbannad, bli bestämd... Och må bättre. 

Igår tappade jag det, trött och på väg in deppets träsk då jag återvänt till vardagens tomma gråa tristess, efter underbara(i mångt & mycket) dagar med N. Jag tappade det på det viset att jag inte frammanade energin att besvara en uppgift och ta mig iväg på efm till seminariet. 

Ändå krävdes det viljestyrka för att klara av det jag ändå fick gjort, och inte förloras i en känslostom av smärtande saknad och frustration.

Jag är inte så ledsen, på ytan idag, som jag var som värst igår. 

Men ändå, nu på kvällen då jag nu ser på första ESC-kvalet, så kryper det dåliga samvetet fram över att jag inte får mer gjort ändå. 

Framförallt träning och pluggande. 

Sug efter snacks, sötsaker... Fly undan. 

Nej. Då livet känns tufft, bli förbannad och ge järnet. 

Som små vinster: Inte köpa en ask till med underbar god saltlakritsglasspinnar från Lidl, utan istället äta av de Läkerol Havsalt jag har hemma. Mumsigt och sockerfritt.

Å inte heller köpa hem snacks eller chokladglass från Netto inför Eurovision idag.

Nej, istället en skål chokladröra: bananer som börjat bli bruna smälta tillsammans med Gourmet mörk choklad apelsin. 

Bättre.

Tror jag ska ta lite av kvargen jag köpte idag med. Hm...

Så härligt soligt ute idag! Sommarvärme, cykla runt utan varken leggins eller långärmad.
Imån skulle det dock regna:/
Å imån, då kommer N hit.
Kan inte riktigt greppa det å börjar bli nervös.
Å nervösrädd att han kommer tycka att jag är FetFet å inte vilja mysa med mig.
Men, jag tror inte det.

Han, å andra sidan, ska ju hållt på å träna varjedag utöver den vardagsträning av bl.a armstyrka som han får av jobbet sitt.
En motsats till min envisa jobbiga övervikt.

Men skoj blir det iaf:)