Ett tag efter jag börjat läsa en bok om mental styrketräning insåg jag att jag redan använt det. Rejält under lång tid faktiskt. Jag lärde hjärnan att varma saknadstankar om mitt ex snabbt ska åtföljas av alla anledningar varför vi inte funkar och helheten av han sist vi sågs som än mer påpekade just Varför vi e för olika. Nej, jag saknar inte Han, jag håller på att gå vidare och saknar värmen från att ha Någon.
Så jag kan ju mental styrketräning.
Tydligen betyder det dock mental styrka även i andra fall - där jag lätt viker ner, lyssnar till mina egna undanflykter och göra raka motsatsen emot vad jag bestämt mig för att göra.

Nåväl, övning ger färdighet och det är ju trots allt ett nytt år med nya möjligheter:)

Jag satte upp till 3 på natten, sov sedan 3-4 timmar och skrev tenta mellan 9-12.30 Sedan en paus hemma innan grupparbete online på kvällen och nu är jag ledig.

Det är en go känsla att sitta på tentan och om inte så kunna allt så ändå en hel del. Att den där repetitionen var något jag tog tag i, fastän det kändes som att jag ändå hade för kort tid kvar innan tentan plugga på. 3-2 dagar, egentligen en ordentligt bara. Men jag gjorde det! Å det gav resultat:)

Firade ikväll med ett glas vin/cider:)
Något jag tänkt göra i flera veckor nu men inte känt mig tillräckligt förtjänt av det.

Läggdags snart, hade det inte varit för allt koffein och socker jag fått i mig hade jag somnat när jag kom efter tentan.

Halv ett. Torra ögon och nog kommer jag inte vakna pigg. Men, med gott samvete. Jag har röjt upp lägenheten, tagit hand om disken inkl att rengöra de nyinköpta matlådorna, packat in grytan jag gjort i matlådor. Ordning och reda i lägenheten och förberett inför frukosten imorgon.
Men, viktigaste av allt har jag läst/skummat igenom kapitlena till grupparbetet som jag haft dåligt samvete över att Inte ha gjort tidigare. Som var lättare än jag bävat inför.

Jag kan ju inte vrida tillbaka klockan och förändra det jag gjort eller inte gjort, däremot kan jag bestämma mig för vad jag i nuet ska göra och agera därefter. Lite jävlar anamma så går det!;)

Så, sova nästa. Måtte det bli en bra dag där jag återigen kan somna med gott samvete.

Så är jag rädd och väldigt osäker, innerst inne. Inte konstigt att det känns som inget händer. "Daring something worthy" är något de pratar om och det passar mig.
Julledigheten var välbehövligt avslappnande men även lite väl förslappande. Alldeles för lite gjort och nu sitter jag med oro i magen, smått virrig över vad jag egentligen kan hinna med.
Skola imån igen och nog hade jag kunnat använda febrigheten jag känt till och från de senaste dagarna men jag vill inte.

Jag har tänkt att bara jag kommer igång å rör på mig och tränar regelbundet så kan jag både äta onyttigt och gå ner i vikt. Utan Shakes eller andra kosttillskott eller förbränningspiller.

Men så kom jag att tänka på när jag senast var smal och verkligen var på gymmet regelbundet utöver långpromenader i vardagen.
Hur åt jag då? Jo, sällan onyttigt och när jag var hemma hos familjen en helg eller över jul, inte kunde jag äta en massa onyttigt då utan att gå några kilon som jag sedan gick ner.

Inte heller var min kost fri från hjälpmedel, tvärtom provade jag i omgångar olika Shakes, bars och fettförbränningspiller.
Det var vad som krävdes för att fortsätta vara smal- hjälpmedel å strikt kost trots regelbunden träning.

Betyder detta att jag inte kan lyckas genom att gå min egen väg?
Inte kan ignorera folks råd om vad jag Inte får äta, vad jag Måste göra?

Kanske det. Å kanske inte.

Jag funderar över om jag ska ta och beställa VitalSlim igen, få mig en knuff. Kanske köpa äppelcidervinägerkapslar.

Jag vill verkligen komma ner på en bättre vikt där jag kan äta p-piller utan en skenande puls och där klädbutiker både har min storlek och allt faktiskt sitter rätt bra. Där jag inte ser en jobbigt rund mage å lår så breda att shorts eller kjol utan Leggins leder till skavsår. Där jag mår lite bättre helt enkelt.

Hur jag nu kan lyckas bryta lathetstrenden och allt sug efter chips och annat. Inte äta mina känslor eller utav uttråkan.

Mitt nyårslöfte är det samma som förra året: göra detta året till ett bättre än det förra. Å 2014 var bättre var än 2013. Garanterat bättre än 2012&2011.
Plus en massa annat jag vill, å bannemig ska lyckas med i år.

Jag har dansat den här dansen så många gånger. Uppvaknanden, stora planer, full av energi och hopp...
Men ändå, stillastående. Det är kanske dags för små steg men helhetsbild i backspegeln att snegla bakåt i vid tvekan.
Jag var som lyckligast och kände mig som mest levande när jag var kär och hade vänner att umgås regelbundet med, prata lite med. Men allt var inte en dans på rosor då och det jag glömde ta hand om då har jag förgäves försökt ta hand om efter kärleken försvann och allt rasade samman. Jag behöver passion för att ge mig gnista och styrka, men samtidigt styrkan att våga mig ut och satsa på den. Den eviga balansen jag aldrig tycks finna men ständigt eftersträvar.

Jag vill vara den smala, lagom vältränade tjejen som kan motbevisa alla inmatade tankar om ska&måsten att nå dem. Gå min egen väg. På gott och ont, men jag har gjort det i så många år nu och i så många sammanhang så hur kan jag ändra det i en handvändning även om jag skulle vilja.

På väg hem från grupparbete i skolan kände jag mig rätt slutkörd och tankarna började spinna negativt: Ingen återhämtning, sovit för lite och inte kommer jag kunna ta igen det inatt eller imorgon. Grupparbete hela dagarna å delar av kvällar så ingen tid att gå å träna som tänkt, eller läsa i kursböckerna och renskriva klart föreläsningsanteckningar.
Att fortsätta med det jag känt mig så stolt över att inte hamna efter...

Nej, vänta lite. Se det positiva. Stanna upp, pausa, tänk efter lite.

Det har ju funnits stunder som det känts som att jag hade för lite att göra å ensamhet och nu får jag ju det sociala i alla fall. Känna att jag gör något. Bio ikväll med och det ska ju bli roligt.

Pausa, sedan agera. Ibland funkar riktigt bra^^