Alla inlägg under mars 2014

Av Angelica - 20 mars 2014 15:23

Tankarna snurrar igen. Surrar. Ältar. Försöker skjuta bort dem men de ligger kvar i bakgrunden.

Liksom gånger innan, lugn när det sker. När motgången, kritiken, kommer. I stunden, tänker jag att det bara är att kämpa vidare. Gå vidare. Älta inte mer. Jag har ältat för mycket. Jag mår inte bra av det.


Men, okej älta lite då. Få ur det från mig istället för att försöka tysta ned det. 


Jag fick inte det där jobbet - feedbacken var att mina svar inte verkade genomtänkta och det var otydligt varför jag ville arbeta där, att jag behövde bli bättre på att sälja in mig själv.


Ja. Det stämmer väl, att jag är dålig på att sälja in mig själv. Är bättre på att ge mig själv kritik, sällan särskilt konstruktiv kritik för delen.


Jag känner mig svag, jag känner mig osäker och betydligt yngre än vad jag är.


Inte alltid, men framför allt när det kommer till jobb och då och då när det kommer till studier.


Dusten med ett illa valt sommarjobb 2011 sitter fortfarande i, skulle jag tro. Arbetslösheten hjälpte inte mig på traven heller i mångt och mycket. 


Jag börjar må bättre och jag tror att skulle må ännu bättre om jag fick tag i något regelbunden arbete som det kändes som att jag verkligen gjorde bra ifrån på, som fick mig att känna behövd, uppskattad.


Ironiskt nog är inte det särskilt enkelt om man utstrålar just motsatt mot Hey det är mig ni ska ha, jag vill verkligen ha detta och ni kommer inte att ångra er. Hm.

Så. Okej. Jag har fått ur mig det här. Ältat det lite lagom. Så nu, åter det annat som är behövligt just nu.

Såsom att ta hand om disken och plugga. Borde komma iväg och träna också. 

ANNONS
Av Angelica - 18 mars 2014 21:41

Jag har till å från jagat zenoptimism. Konstant, egentligen, har det varit något jag önskat mer eller mindre omedvetet. Ett lugn, men ändå fokus.

Kanske det är alla Angel-avsnitt, men det jag vill känna är Mening. Livet ska kännas meningsfullt, inte en kamp i hopp om att det till slut blir bättre.

När kärleken kraschade såg jag det som ett uppvaknade på hur jag varit blind för allt annat än Han. Hur jag inte förstått hur viktiga alla andra å allt andra varit.

Ns besök var en påminnelse om hur det kändes att ha någon, hur skön den bubblan är, hur bra det fick mig att må. En påminnelse om hur ensam jag faktiskt känner mig. Ensam och meningslös. Stark i stunder, men ständigt lurar en hopplöshet och virvlande negativ spiral. Depression. Jag har allt mer undrat om jag levt i depression sedan några år tillbaka, men om jag haft såpass mkt inre styrka, envishet, att jag inte vågat släppa fram det helt. Om jag gjort det så kanske jag kunnat få riktig hjälp.
Eller så är bara självömkan , latmaskens viskningar för att få mig ge upp.

Zenoptimism är för de som har en mening med livet, som fyllt det med en massa bra men känner sig lite ofokuserad. Det är en avslutande touch, inte något som är ultimat för mig.

Inte nu. Men kanske jag åtminstone kan plocka delar av det, dra viss nytta från det sättet att tänka och se på världen. Kanske zenoptimism kan hjälpa mig att fortsätta leva. Pusha mig framåt emot en Mening.

ANNONS
Av Angelica - 11 mars 2014 21:30

Jag tappade min Iphone så skärmen sprack - nu har jag en knappmobil tills den är lagad. 

Det fick mig att hamna ur balans, dels på grund av alla tankar av ånger och saker som måste göras för att stablisera frånvaron av mobilen(skadeanmälan, inlämning, lånemobil - få nummer till familj å vänner osv), dels för att det gjorde mig jobbigt uppmärksam på hur beroende av ständig uppkoppling jag är.

Musik, se på filmer och tv-serier, mitt anteckningsblock, mina alarm och min klocka i allmänhet.

Mina appar - Spotify, Gmail,  Runkeeper, MyFitnesspal , PeppApp, Facebook, Instagram, Moviepop, Songpop.. Youtube.

Musik när jag ska diska. Att snabbt kunna kolla upp skolschemat, betyg, låna om böcker. Kolla saldo på banken, hur mycket datatrafik jag har kvar den har månaden... 


Ständigt uppkopplad. Men nu, tyst, eller vad de få tv-kanalerna erbjuder. För min gamla bärbara dator kan jag inte ha igång jämnt. Eller bära med mig jämnt på samma vis som min mobil.

Så. Nu är det väl upp till bevis då. Att jag kan lägga tid på allt jag verkligen Behöver göra ändå. 

Jag klarar mig ändå. Eller?


Just nu önskar jag att jag hade kvar en fungerande mp3-spelare, så jag åtminstone hade kvar möjligheten att försvinna bort genom hörlurar i musikens värld vart jag än går. 


Gäsp. Ska väl röja upp härhemma, sedan sova. Eller. Sova. Ta allt imån istället. Jag vill bara sova, strunta i föreläsningen och få sova ut. Sedan göra en massa vettigt. Känns som jag halkar efter allt mer - såpass att jag inte kan komma ikapp. Men ja. Allt sitter ju i inställningen, det mesta är möjligt om man verkligen vill det. 


Av Angelica - 6 mars 2014 00:09

Jag kände av hur jag var på väg utför, hur jag existerar men inte lever.
Då det känns som livet saknar mening i nuet, har jag alltför lätt att försvinna bort i andras liv, i tv-serier framför allt. Ger en illusion i stunden att jag mår bra, men egentligen försämras alltför mycket när det stjäl tid för allt annat jag behöver, borde och "måste" göra.
Det blir inte bättre av att jag också i samma veva äter sötsaker å snacks som får mig att i stunden må bra, men sedan illamående och/eller dåligt samvete.

Så, jag tvingade mig själv. Bestämde mig för att idag och imån samt majoriteten av fredag, är tv-serier förbjudna.
Å pushade ut mig, cyklade tur å retur till affären å köpte saker jag behövde såsom bananer, kaffe å mat, plus energidryck så jag kunde få till en extra kick hemma sen.
Köpte ben & jerrys glass med, en slukade jag innan under dagen, men den lyckades jag med att inte nå hälften av. Egentligen kanske jag inte borde ha köpt den, men på nåt vis kändes det ändå okej.

Nu hemma på kvällen, har jag gjort det jag satt mig för, skolarbete & utskrifter jag måste ha fixat till imån.
Plus diskat upp högen jag skapat och förberett inför frukost mm inför imån.
Å inte avsnitt till av Angel har jag sett, å inte får jag se nåt nu som sömnmedel. Inte som jag gjort de senaste nätterna.

Det känns inte enkelt, men bra. Så jag är lite glad.

Presentation

Hej! Jag är en 22årig tjej på jakt efter det jag kallar zenoptimism, följ mig och sträva efter det du med;)!

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Zenoptimism nästa med Blogkeen
Följ Zenoptimism nästa med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se