Alla inlägg under april 2014

Av Angelica - 29 april 2014 22:33

Kära du, jag vet att du är trött på att kämpa, att känna att det allt blir en kamp.  Jag vet att du är trött på börja en dag med saker du ska göra, men hur energin snabbt sinar och ursäkt efter ursäkt kommer tills det dagen passerat såpass att det blivit för sent att göra det som du har tänkt göra. 

Mycket av ursäkterna handlar om att du behöver äta och jag vet att du vill gå ner i vikt och att du vet att du borde låta bli onyttigheter under vardagarna... Men att det är när du äter dem som du får ny energi, som dina deppiga känslor spårlöst försvinner en stund. 

Men käraste du, jag vet ju att du någonstans innerst inne verkligen vill må bra, jag vet också, även om du har väldigt svårt att ärligt tro på det och ta in det... Att du är bra. Att du kan åstadkomma en massa bara du bestämmer dig, bara du lägger manken till och inte fastnar i ursäkter eller lyssnar till latmasken inom dig, utan istället bara Gör saker. Kom iväg, tänk inte så mycket utan bestäm vad du vill göra och bara gör det. Ta med dig något litet mellanmål och en flaska vatten om du känner att det börjar vara så länge sedan frukosten att du borde äta lunch snart. Likaså på eftermiddagen. 

Det är okej att tycka synd om dig själv, det är är okej och bra att söka stöd hos nära och kära.

Men det är inte okej att bete sig som nu, det är inte okej att behandla dig själv som du gör just nu. Som idag, det är verkligen inte snällt emot dig själv att känna så här en timma från midnatt att du egentligen inte fått något verkligen vettigt gjort idag. Samtidigt som att du inte borde stanna upp sent i ett försök att ta igen det som du inte har gjort. 

Jag vet att du inte älskar dig själv, ännu. Hur andras beröm och uppmuntringar för det mesta rinner av dig, för att du tycker att det inte stämmer. Att du inte är bra. Eller så bra. Tillräckligt bra. 

Men, sträck på dig. Det ligger ju ändå något i att spelat självförtroende kan utvecklas till äkta och med det självkänslan.

Så. Sträck på dig, putta iväg dig själv när du behöver. 

Av Angelica - 26 april 2014 00:11

Jag har haft minst två Uppvaknanden, säkert fler om jag funderar.
Insikt på högstadiet att jag inte hade vänner, så inne i en värld av böcker å nätcommuinties.

När det tog slut med exet insåg jag hur Jag hade försvunnit, å några av mina redan få vänner. Plus att staden långt hemifrån som i fyra år känts mer hemma än där jag växte upp.... Inte alls kändes så, den kändes falsk och kall, inte längre varm.

Mer nyligen har jag insett saker som att den enda som jag inte varit femte hjulet med, eller den man helst vill vara med... Är mitt ex, som jag inte längre är speciell för. Inte så som jag varit i alla fall.

En annan insikt är att jag inte gillar mig själv, å hur kan någon falla för mig om jag känner mig sämre än alla andra?
Å i slutänden är det bara jag som kan förändra mig själv.


En annan insikt är hur vet jag blivit och hur jag velar mellan en jakt på balans, en Quick fix och att ignorera eller ge upp.


Alla uppvaknande har ett Wow,nu ska här ske förändring. Men ingen kommer, egentligen.
Förrän nu?

Av Angelica - 21 april 2014 21:05

Vad du gör är inte vad du är. Är det inte vad vi gör, vilka val vi gör, som gör oss till den vi är?


Vad du gör är inte vad du är. Det är ditt självförtroende, inte din självkänsla.


Läste det här två meningarna i en annan blogg. Det har jag svårt för, för så har jag ju alltid varit.

Vilket jag kämpar med nuförtiden. Fenomenet att när jag lyckas med saker, när det flyter på och jag presterar bra, då mår jag bra. Då känner jag bra. 

Men när jag gör det motsatta tappar jag en ljus bild av mig själv. Jag klankar ner på mig själv.

Jag försöker att inte göra det, men jag gör det ändå. Ibland mer konstruktiv och kortvarigt, men mer ofta skapar det en nedgående spiral. Humöret sjunker. Energin sjunker. 


Hur kan våra val och det vi gör inte vara den vi är?

Om vi är den vi är så är vi fast.


Jag tänker på Harry Potter. Gör inte hans val av att gå till Gryffindor, inte Slytherin, till en bättre, godare människa?

Precis som Snapes dåliga val vägs upp av alla bra han har gjort.


De som de har gjort är vad som gör dem vad de är.


Om jag är dålig i skolan, om jag inte tränar regelbundet, om jag inte är fysiskt attraktiv och socialt handikappad och därmed inte heller åtminstone har en attraktiv insida.  Hur kan jag då inbilla mig att jag är en oaktraktiv person som måste förändras, som behöver en rejäl knuff och inte kan vara nöjd med mig själv förrän jag blir bättre.


Jag kan inte vara bra om jag inte presterar och genuint utstrålar att jag är bra.


Mina val, det jag gör och min prestation gör mig till den jag är. Så är det bara, påstå inget annat. 

Men jag kan förändra den jag är till den jag vill vara.

Om jag verkligen ärligt vill det och agerar för att nå det. Ständigt. 

Av Angelica - 14 april 2014 14:31

Jag såg The Secret, fann styrka, hopp & lycka från den. Men så idag kom äntligen betyget för tentan upp. Jag kände mig redan trött idag, nu sjunker humöret än mer. Å det gick inte att hämta ut tentan än, så jag vet inte hur nära, eller långt ifrån, eller nära, jag var.
Å nu kämpar jag med att inte ge upp. Att se en motgång som att allt är poänglöst, att jag aldrig kam komma ikapp. Att det bara kan flyta på.
Känslan av att det här är bottnen, nu har jag nått bottnen så nu slipper jag kämpa mer. Men...
Varför måste det vara en kamp? Varför ska allt upplevas som så jobbigt?

Kan jag inte istället bara vara glad, pigg och lycklig? Ta det med en klackspark? Bestämma mig för jag ska gå till väga, planera, bestämma mig för att jag kan klara av det här.
Ja, varför inte?
Det här är inte början av en negativ nedåtgående spiral. Det är bara en liten sten i skon, känns i stunden just nu, men jag bara ta av mig skon, skaka ur stenen...
Å sedan fortsätta vandra framåt, leva, vara glad^^

Skapa flashcards