Alla inlägg under oktober 2015

Av Angelica - 20 oktober 2015 20:18

Att tvinga mig upp vid tio, inte somna om ännu en gång och vakna på eftermiddagen med dåligt samvete.

Att göra Wii Fit Body test innan frukost och inse att man hållt sig 2.8 kg under störande 110 kg, inte över. Fastän helgen inte var den nyttigaste.

Att efter tvättid packa upp ren tvätt, vika och plocka undan. Direkt, inte liggande i tvättkorg till morgondagen eller ännu längre.

Att diska, diska, diska. Inte bara på kvällen, utan efter frukost, under/efter lunch med mera. Inget diskberg!:D

Att söka jobb. Inte bara arkivera jobbmail efter jobbmail med tanken att Sedan ska jag...

Att inte ta bilen bort 5-10 minuter och inhandla läsk och snacks.

Att skriva på skolarbete, inte strunta i det för att tiden dragit iväg till 18-19 utan att jag kommit igång.


Det kan alltid bli bättre och det har ju gått bättre denna veckan än under förra;)

Av Angelica - 10 oktober 2015 15:42

Min familj har uttryckt oro för mig, irriterande tryckt på bättre kostvanor, ut gå en stund varje dag.

Sanningen är att det är orken som saknas, anledningen till varför Min takt , mina steg , är så små att de är osynliga i andras ögon.


Kanske är det så att om jag förändrar symptomen ändrar jag problemet.

Problemet är inte "lathet", det är inte ens övervikten.

Jag mår inte tillräckligt dåligt för att klassas under depression. Jag är mer on the brink of, med bristande styrka att kliva bort från klippkanten.

Men hur kan de veta detta egentligen då jag jag kämpar i tysthet och när de ärligt frågar så ljuger jag eller slätar över, förminskar.

Antingen ger jag upp eller så kämpar jag. Men ger jag upp så måste jag för eller senare ta tag i h-lvetet, som kommer vara mycket värre än om jag kämpar på.

Långvarig viktnedgång handlar inte om förändrad kost och rörelse, utan att gå till botten med problemet som ledde till stadig viktuppgång från första början.
Det är inte så enkelt som: h*n e lat och gillar mat & onyttigheter.

Det handlar om självkänsla, självförtroende och bristande förmåga att lyssna till mättnad & lagom.
Att ha ätit sig mätt av mat men ändå få i sig en hel påse chips eller lösgodis eller vad det nu må vara.
Att äta sina känslor, eller äta för att känna något, för lyckorus.


Hela ens jag är knutet till vanor, beteende, tankar, känslor... Som leder till övervikt, eller perioder med extremare vanor och tillfällig smalhet.

Någon som varit smal genom barndom & tonåren kan inte till fullo förstå detta. För de har inte pajat sin hjärna som vi har.
Visst finns det de som går upp efter denna ålder, eller de som känner att de förgäves försökt gå upp i vikt.

Andra problem, andra lösningar.


Sigh. Det betyder inte ursäkt, inte hopplöshet. Bara en insikt att bära med sig, att försöka förstå vad som gick fel från första början. Hur det kan förändras. Stora steg eller små steg, alla är vi individer som mår bra av olika saker.


Själv har jag mått som bäst när jag är kär, omtyckt, fysisk omtanke och rörelse. Samtidigt vill jag inte att min självkänsla & självförtroende ska vara knutet till vad någon annan tycker om mig. Beroende av komplimanger för att lita på mig själv, tycka om mig själv. En svår balansgång för att tro att man är en fotomodell är lika dumt som att tro att man är världens bästa sångare och sedan förlöjligas inför hela svenska folket på en idolaudition.

Blöh, jag kanske skulle blivit psykolog, lösa andras problem istället för mina egna.

Skapa flashcards