Alla inlägg under maj 2012

Av Angelica - 31 maj 2012 20:07

Jetlag, det var ett ord från min moster idag, om jag kände mig så.


Kan nog vara en bra förklaring på det. Att inte känna sig riktigt hemma och framför allt inte riktigt utsövd, hur jag jag än försöker ta igen sömnen. 


Väldigt störande. För jag vill må bra. Normalt. Eller ja, någorlunda normalt åtminstone.


Jag har flyttat från den stad som varit mitt hem i mer än tre år, ifrån den kille som varit min i ca 2.5 år och ja... Kort sagt från ett Eget liv ner och in till familjen.

En annan stad, ett annat boende jag än försöker vänja mig vid gällande såväl egen yta som att vara omringad av folk 24/7. 


Att flytta hemifrån när man länge bott själv är jobbigt nog.

Att hantera ett uppbrott från en längre förhållande är jobbigt nog.

Att vara arbetssökande är rätt jobbigt det med.


Tänk dig då att behöva göra alla tre på en gång. 


Så, det är mycket som drar en massa energi och gör en minst sagt i obalans.


Samtidigt finns det ju även mycket runt om mig som faktiskt Ger energi och stöd också.

Mina underbara släktingar och familj, eller så "små" saker som att få köra bil igen.

Kunna dra iväg på egen hand dit och datt.


Känner mig lite vilsen, men vet att det är att inse att  det och att ge sig den på att göra saker.

Ta tag i diverse saker, det får en att stadigt må lite bättre. Mig att må bättre.


Har dock fortfarande kontakt med N. Lite lagom dubbelt, men skönt ändå. Nu i början i alla fall. 

Sedan vet jag vet inte. Det dumma är väl om jag mot mitt eget bästa börjar hoppas igen för att bara bli sårad.

Igen. 

Nu när jag ändå insett att det finns mycket positivt också i att det tar slut, att det ändå hade hänt för eller senare ändå eftersom vi har en hel del olikheter. 

Är nog farligt rätt att jag raserar styrkan jag fått av den insikten för saknaden efter det som faktiskt var bra. 


Nåväl, nu blir att se på Desperate Housewifes:p

ANNONS
Av Angelica - 24 maj 2012 23:20

Nyss var det söndag och en underlig känsla vid tanken på att sista veckan, dagarna, häruppe väntade.

Omtentaplugget skulle ta fart, likaså packande och ... njutande och accepterande av de sista dagarna.

Nu är det 39 minuter(23.21 enligt min datorklocka) kvar till midnatt, 40 minuter kvar till min sista heldag+natt börjar och

8 timmar och 39 min innan min omtenta startar.


I vågor, dras jag emellan allt jag kommer sakna & allt jag har att se fram emot. Hur det blir allt tydligare att det här verkligen är det bästa i längden, som jag mår bäst av.

Samtidigt som finns det en trygghet, värme och närhet som jag SÅ kommer sakna.

Plus den självständighetskänslan som varit av att flyttat hemifrån, bo själv såväl som sambo.

Saknad och sorg, lättnad och spänning.


Men det är inget nytt egentligen. För så har jag varit och känt sedan det blev bestämt att en flytt var i annalkande.

Enda skillnaden är väl att känslovågorna kommer tätare denna veckan, jag gråter mer ofta än förrut.



Omtenta snart ja, stannade upp till 2-4 imorse (igår) och kom därför upp först runt 12 och efter frukost och promenad t&r till affären för inköp av bl.a pluggmedel(godis&energidryck), tillagande mm. av lunch...

Så ja, hon var väl först runt kl 15 innan jag kom igång, med teven igång mer eller mindre hela tiden.

Småpysslat med packande också.

Överväger att ta en paus nu och packa klart kökssakerna så mycket jag kan innan N införskaffat flyttkartonger imorgon.

Å badrumssakerna kanske. Få lite mindre över tills imorgon.

Fast så borde jag plugga också, mest egentligen nött in(eller försökt i alla fall) produktkalkylering och ekonomistyrningstentan lär bestå av bra mycket mer så....

Ja.


Beror väl på om jag sova några timmar ALLS innan tentan eller ej.

Brukar sova 2-4 h åtminstone men jag vet inte... Känns inte som det hinns med.


Kanske det varit fel att teven i bakgrunden och se på Bara den då och då, men ja...

Så fungerar jag dessvärre och hursom så är gjort gjort, hur mycket jag än kan se framför mig hur jag skäller mentalt ut mig själv över det senare.

Hur jag istället för att sörja, glo på teve&film, göra saker med N, småpacka osv, så... 

Hade jag kunnat intensivplugga ordentligt istället, på det viset jag flera gånger satt mig för att göra men aldrig lyckas med, förutom ibland just själva dagen&natten innan tentamen dårå...


Nåväl, åter till pluggande... Å lite packande kanske?

ANNONS
Av Angelica - 22 maj 2012 22:45

Det var ett bra tag sedan. 

Under tiden som passerat har jag provat på andra bloggsajter såväl som haft längre perioder då jag inte bloggat något alls.


Speciellt då var jag arbetssökande i en svacka där jag inte hade något att göra om dagarna som aktiverade och boostade självförtroendet, istället det motsatta.


Men nu känner jag ett sug efter att börja blogga frekvent åter igen och just denna bloggsajten var den jag kände att jag trivts bäst med gällande designt och socialt uppbyggnad osv.


I alla fall. Varför nu då, kan man undra.  


Jo, för att liksom anledningen till att jag skapade min första blogg(raderade sedan LÄNGE), hade en tid i annalkande då mitt liv som jag levt skulle förändras drastiskt.


Då skulle jag flytta långt hemifrån för studier, bygga upp ett eget liv. 

Å det gjorde jag, träffade nya vänner, en egen lägenhet med allt vad det innebär... Jag började lära mig att stå på egna ben, känna allt mer att mitt Hem inte längre var det nere hos familjen.

Så träffade jag en kille, som jag väl då aldrig skulle vara så länge och bli så seriöst så fort men jodå.

Mitt första riktiga förhållande tog sin början... 

En månad blev ett år, en sommar nästan helt ifrån varandra som kom å gick utan förhållandet gick i kras.

När min utbildning slutade flyttade jag in i hans lägenhet, då alla andra härifrån flytttade tillbaka söderut till hem och annat. Sambo, 2årsdagen passerade och jul likaså.

Men, nu på våren började bli allt tydligare hur svagt det börjat bli. Å då det en kväll kom fram att det fanns känslor, besvarade dessutom, för någon annan... Då började en berg och dalbana av sorg, hopp och glädje, förtvivlan.... Acceptans blandad med förvirring...


Nu ska jag flytta tillbaka hem, inte till det barndomshem jag lämnade eftersom det är sålt...

Men ner till familjen i alla fall, till pappa i början. Singel. Återigen.

Återigen väntar ett nytt äventyr, in a way, och känner behovet att få skriva av mig om det.

Att kanske någon känner igen, kan känna något stöd...


Å läser ingen så är det i alla fall ändå skönt för mig att kunna läsa om det senare i bloggens sköna design.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se