Direktlänk till inlägg 13 december 2015

Maybe I should get some help...

Av Angelica - 13 december 2015 19:10

Yes, maybe I should get some help, when clearly I show lack of energy to do everyday tasks and chores. When I can't even make myself do the only think I told myself I would do today, head to the gym.

When small matters feels big, when they demand my push, my pull, to be done and having done them I feel well ... My own path, my own steps, it shouldn't matter that my family wouldn't see them as accomplishment, merely an everyday matter done on a whim. Done without thinking.

Get help, I...

I have such a brilliant mind, time and again I've shown myself to truly posses that inner strength my mum told me I had... Even if one of those times, was Ripped down from it pedistal by my father's random poorly chosen words, spoken so bluntly I wasn't prepared...

But, I've been depressed before, twice at least, known it was that truly afterwards. And I got away from it on my own, not without help from others but neither help for that very reason, not from breaking down and admitting how I felt deep inside down in my very core and thus gaining a push or a pull.

No... It must be possible to find and utilize my inner strength, for real this time. So much I wish I could go back and change, bridges I've burnt and chances I let slip away, ran and hidden from even, not really admitting to anyone.
Some of them from trying to make it own my own, spinning lies so I didn't have to deal with their disapointment and their judging...
Maybe I should be honest, they've realised before, seen my lack of... Energy, the will to truly do something.

I want to be thin, I want friendS(plural, not just one I barely get to see her being wrapped up in her own life with friends and nowadays even a boyfriend), I want a job, money, a bigger apartment , a loved one; a man I can see myself build a family with...

My dad and Older Sister keep telling me to apply for Jobs wherever they may be, no matter if it would take me miles away from anyone I know, no matter if I don't have anywhere to live yet and no savings for buying one either. Maybe an uprooting, how devasting even the the thought of it might feel, may be just what I need.

For so long now I've felt like I'm standing still, crawling onwards on the weaking hope of a silver lining to my path, that make everything worth it..,

Love thyself, the only companion you truly have from the craddle to the grave.

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Angelica - 25 oktober 2016 00:51

Använd ditt dåliga samvete som bränsle. Vänd ångern inatt till energi, kraft och diciplin imorgon. Gjort är redan gjort, imorgon är en chans att rätta dagens misstag. ...

Av Angelica - 26 augusti 2016 16:34

Dags för lite Zenoptimism igen. En återanvändning av att Lista alla kraven, måsten, vill-göra... Och rannsaka sig själv över vad som är praktiskt rimligt. Detta efter att känna sig omotiverad, aningens trött och återigen befinna sig i ett stökigt ...

Av Angelica - 12 juli 2016 23:09

Kom ihåg Zenoptimism-listan. Inse vad du sätter för krav och måsten på dig själv, hur orimliga de kan vara at både hinna med och uppnå. Inse dygnets tidsbegränsning och hitta balans. Var konkret, finn vad som kan prioritera ner eller bort. Glöm inte ...

Av Angelica - 7 april 2016 18:21

Det finns mycket jag ångrar, mycket jag kan känna dåligt samvete för och mycket jag gräma mig över. Det hjälper inte att jag i ren allmänhet innerst inne känner att jag är ett evigt femte hjulet, sistahandsval. Att jag inte är omtyckt, att folk fejka...

Av Angelica - 29 januari 2016 22:05

Mindfullness, eller kanske det jag kallade zenoptimism, har börjat jobba på senaste dagarna, veckorna och jag tycker att det hjälper. Jag får mer energi, mer gjort och eftersom det även finns med mig gällande kost äter jag mindre onyttigt. Mindre män...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se