Ja, jag är ensam med mina tankar, bara jag som ännu är vaken.
En oro som växer inför tentamen på lördag nästa vecka.
Ekonomisk oro.
Oro efter bråk/tjafs med pappa som gnager, fyller tankarna.
Han tycker att jag är omogen för att jag inte gör exakt som han vill.
Jämnt kommer orden, att han jämnt ställer upp för mig utan ifrågasättande, men att jag inte ställer upp tillbaka.
Vilket är bullshit.
Bara för att jag för en gång skull är ärlig om hur dåligt jag sov i samma rum som honom, blir det tyck-synd-om-mig-jag-sover-i-bilen-istället-du-behöver-inte-bry-dig, vilket blir ännu ett påstående om att jag minsann inte ställer upp.
Det kan han glömma, jag sover hos mamma så kan han ta min säng i stan. Bilen var inget alternativ i somras och det är fan inget nu heller.

Sen är det oro för studier med.