Humöret går i vågor. Det är frustration, irritation... Tårar.
Men det är okej, okej att Känna. Vara öppen, släppa ut lite då å då.
Idag var en sådan dag, då irriterade tankar sjuder, kokar och tankebanorna med dem inte tycks gå att släppa. Hur man försöker lugna ner sig, försöker styra dem i en bättre riktning, fatta vad man sansat vill å tycker. Det är kvar.
Jag undrar om det är mina p-pillers fel eller början på en depression, eller en kombination.
Det är stunder jag inte riktigt känner igen mig själv.

Idag kom det en sådan, men att prata ut lite om det, att gråta lite... Då släpper det en del. En hel del.
Bara jag inte tar upp det igen.
Söker fokus någonannanstans.