Så är jag rädd och väldigt osäker, innerst inne. Inte konstigt att det känns som inget händer. "Daring something worthy" är något de pratar om och det passar mig.
Julledigheten var välbehövligt avslappnande men även lite väl förslappande. Alldeles för lite gjort och nu sitter jag med oro i magen, smått virrig över vad jag egentligen kan hinna med.
Skola imån igen och nog hade jag kunnat använda febrigheten jag känt till och från de senaste dagarna men jag vill inte.