Dagens schema följde jag rätt bra idag, tills det kom till att plugga efter träningen. Däremot har jag nästan helt dissat Tvn;D Två steg framåt och ett steg bakåt.

Träningsnarkoman nästa?

Jag har kommit att känna hur det kliar i fingrarna av att få träna, hur jag idag kände mig trött och lite nere, men när jag väl började gymma så blev det bättre, Mycket bättre...

Pressar mig stundtals aningens för hårt. Dessutom märker jag att min självbild börjat bli... Nja. Sämre. Jag inbillar mig att jag är rundare än vad jag är, ser inte längre den där söta relativt smala tjejen jag brukar se:(

Vilket gör att jag bara vill träna,träna, träna. Hårt. Ofta, gärna gymma hårt varje dag egentligen.

Stopp.

Det är underligt hur jag har som inknackad vana att distansera mig då och då, som idag, och påpeka för mig själv att jag inte Bör, gymma hårt varje dag.

Visst är det bra att ha kommit igång med träningen, men som det är nu skulle det alltför lätt kunna absorbera mig:

• Överkritisk med vad jag äter så att jag inte bara undviker allt "onyttigt" utan även börjar att äta för Lite för att snabbare gå ner i vikt/bli smalare
• Träningsberoende: mår dåligt om jag inte får gymma
• Träningen börjar komma före både studier och nära å kära

Jag är min egen personliga psyklog, skulle jag tro. Tyvärr överanalyserar jag ibland saker till större eller mindre än vad de egentligen är. Vilket kan göra att jag förkastar saker eller personer innan de ens givits en chans. Inte bra. Oftast i alla fall.

Något som konfunderar mig speciellt dag är mina ihållande drömmar. Drömmar kan vara riktigt trevliga, men just de på sistone...

De är bara jobbigt att fantasin löper i väg så djupt att när jag väl vaknar får forcera mig upp, försöka skaka av dem.  De känns inte overkliga förrän jag börjar vakna till:(

Jag undrar vad som får dem att uppkomma?

Uppenbarligen inte att träna kvällen innan eftersom jag inte gjorde det igår.

Hemlängtan? Mor min fanns visserligen med i två senaste, men drömmarnas fokus låg i något annat än familjen.

Vad kan det då vara?  Kanske att jag inte arbetar tillräckligt med hjärnan under dagen för att den ska kunna gå ner i viloläge när jag väl ska sova?

Plugga,plugga plugga... Nästa;)

Haha, eller så lägger jag bara för mycket vikt på dem:p

Det har ju gått perioder då jag inte drömt alls och då har jag istället saknat att drömma. Då har det känts som om jag inte sovit alls.

Hm. Antar att det ligger i människans natur att vilja ha det hon inte har:p

Ännu en bra sak med dagen är att jag planerade upp budgeten för nästa studiemedelperiod(25e okt-25e nov), minus vad jag mer exakt ska äta för mat till lunch/middag. Bättre att vänta ut nästa vecka och se vad jag blivit trött på, är sugen på:) Pyttipanna och kyckling, som blir nu framöver, tenderar jag att tröttna på i perioder så;)

Förhoppningsvis kan jag Hålla den budgeten också för en gång skull^^ Vore skönt med en mindre sak att nojja sig över, att snåla som nu får mitt humör att svajja då och då:(

Som student är man nog relativt hopplös utan någon form av planering av sin ekonomi^^  Det är väl de flesta också, men exempelvis en tolvårig som gör av med hela eller större delen av sin vecko/månadspeng tidigt behöver inte nojja över att inte kunna ha någon mat hemma;) Sköna tider...

Nåväl, ska fixa i ordning mig för sängen, försöka läsa lite kurslitteratur och sen sova;)
God natt^^

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Använd ditt dåliga samvete som bränsle. Vänd ångern inatt till energi, kraft och diciplin imorgon. Gjort är redan gjort, imorgon är en chans att rätta dagens misstag. ...

Dags för lite Zenoptimism igen. En återanvändning av att Lista alla kraven, måsten, vill-göra... Och rannsaka sig själv över vad som är praktiskt rimligt. Detta efter att känna sig omotiverad, aningens trött och återigen befinna sig i ett stökigt ...

Kom ihåg Zenoptimism-listan. Inse vad du sätter för krav och måsten på dig själv, hur orimliga de kan vara at både hinna med och uppnå. Inse dygnets tidsbegränsning och hitta balans. Var konkret, finn vad som kan prioritera ner eller bort. Glöm inte ...

Det finns mycket jag ångrar, mycket jag kan känna dåligt samvete för och mycket jag gräma mig över. Det hjälper inte att jag i ren allmänhet innerst inne känner att jag är ett evigt femte hjulet, sistahandsval. Att jag inte är omtyckt, att folk fejka...

Mindfullness, eller kanske det jag kallade zenoptimism, har börjat jobba på senaste dagarna, veckorna och jag tycker att det hjälper. Jag får mer energi, mer gjort och eftersom det även finns med mig gällande kost äter jag mindre onyttigt. Mindre män...