Inlägg publicerade under kategorin Funderingar

Av Angelica - 7 januari 2015 00:39

Halv ett. Torra ögon och nog kommer jag inte vakna pigg. Men, med gott samvete. Jag har röjt upp lägenheten, tagit hand om disken inkl att rengöra de nyinköpta matlådorna, packat in grytan jag gjort i matlådor. Ordning och reda i lägenheten och förberett inför frukosten imorgon.
Men, viktigaste av allt har jag läst/skummat igenom kapitlena till grupparbetet som jag haft dåligt samvete över att Inte ha gjort tidigare. Som var lättare än jag bävat inför.

Jag kan ju inte vrida tillbaka klockan och förändra det jag gjort eller inte gjort, däremot kan jag bestämma mig för vad jag i nuet ska göra och agera därefter. Lite jävlar anamma så går det!;)

Så, sova nästa. Måtte det bli en bra dag där jag återigen kan somna med gott samvete.

ANNONS
Av Angelica - 6 januari 2015 19:02

Så är jag rädd och väldigt osäker, innerst inne. Inte konstigt att det känns som inget händer. "Daring something worthy" är något de pratar om och det passar mig.
Julledigheten var välbehövligt avslappnande men även lite väl förslappande. Alldeles för lite gjort och nu sitter jag med oro i magen, smått virrig över vad jag egentligen kan hinna med.
Skola imån igen och nog hade jag kunnat använda febrigheten jag känt till och från de senaste dagarna men jag vill inte.

ANNONS
Av Angelica - 1 januari 2015 11:07

Jag har tänkt att bara jag kommer igång å rör på mig och tränar regelbundet så kan jag både äta onyttigt och gå ner i vikt. Utan Shakes eller andra kosttillskott eller förbränningspiller.

Men så kom jag att tänka på när jag senast var smal och verkligen var på gymmet regelbundet utöver långpromenader i vardagen.
Hur åt jag då? Jo, sällan onyttigt och när jag var hemma hos familjen en helg eller över jul, inte kunde jag äta en massa onyttigt då utan att gå några kilon som jag sedan gick ner.

Inte heller var min kost fri från hjälpmedel, tvärtom provade jag i omgångar olika Shakes, bars och fettförbränningspiller.
Det var vad som krävdes för att fortsätta vara smal- hjälpmedel å strikt kost trots regelbunden träning.

Betyder detta att jag inte kan lyckas genom att gå min egen väg?
Inte kan ignorera folks råd om vad jag Inte får äta, vad jag Måste göra?

Kanske det. Å kanske inte.

Jag funderar över om jag ska ta och beställa VitalSlim igen, få mig en knuff. Kanske köpa äppelcidervinägerkapslar.

Jag vill verkligen komma ner på en bättre vikt där jag kan äta p-piller utan en skenande puls och där klädbutiker både har min storlek och allt faktiskt sitter rätt bra. Där jag inte ser en jobbigt rund mage å lår så breda att shorts eller kjol utan Leggins leder till skavsår. Där jag mår lite bättre helt enkelt.

Hur jag nu kan lyckas bryta lathetstrenden och allt sug efter chips och annat. Inte äta mina känslor eller utav uttråkan.

Av Angelica - 19 december 2014 00:19

Jag har dansat den här dansen så många gånger. Uppvaknanden, stora planer, full av energi och hopp...
Men ändå, stillastående. Det är kanske dags för små steg men helhetsbild i backspegeln att snegla bakåt i vid tvekan.
Jag var som lyckligast och kände mig som mest levande när jag var kär och hade vänner att umgås regelbundet med, prata lite med. Men allt var inte en dans på rosor då och det jag glömde ta hand om då har jag förgäves försökt ta hand om efter kärleken försvann och allt rasade samman. Jag behöver passion för att ge mig gnista och styrka, men samtidigt styrkan att våga mig ut och satsa på den. Den eviga balansen jag aldrig tycks finna men ständigt eftersträvar.

Jag vill vara den smala, lagom vältränade tjejen som kan motbevisa alla inmatade tankar om ska&måsten att nå dem. Gå min egen väg. På gott och ont, men jag har gjort det i så många år nu och i så många sammanhang så hur kan jag ändra det i en handvändning även om jag skulle vilja.

Av Angelica - 11 december 2014 00:09

På väg hem från grupparbete i skolan kände jag mig rätt slutkörd och tankarna började spinna negativt: Ingen återhämtning, sovit för lite och inte kommer jag kunna ta igen det inatt eller imorgon. Grupparbete hela dagarna å delar av kvällar så ingen tid att gå å träna som tänkt, eller läsa i kursböckerna och renskriva klart föreläsningsanteckningar.
Att fortsätta med det jag känt mig så stolt över att inte hamna efter...

Nej, vänta lite. Se det positiva. Stanna upp, pausa, tänk efter lite.

Det har ju funnits stunder som det känts som att jag hade för lite att göra å ensamhet och nu får jag ju det sociala i alla fall. Känna att jag gör något. Bio ikväll med och det ska ju bli roligt.

Pausa, sedan agera. Ibland funkar riktigt bra^^

Av Angelica - 9 december 2014 23:56

Mamma sade en gång: jag vet att du har ett inre lugn i dig, nu vill jag att du tar fram det.

Det har jag plockat fram ett gäng gånger sedan dess.
När jag var sjukt nervös inför en Intervju.
När jag behövt lugna och ta hand om någon utan att själv kunna bli upprörd.

Som starkast när jag gjorde det dumma misstaget att messa när jag körde, tittade ner vad som kändes i en sekund, när jag tittade upp körde jag i diket med passageraresidan.
Jag lyckades få upp bilen ur diket i 70 km/h och stanna till slut vid en stoppskylt.
Jag var själv i bilen, inga bilar hade varit i min väg då jag var halvt ute på landet och jag hade inga personskador. Men jag skakade, var i chock för första gången i mitt liv och mammas ord kom till mig och jag försökte hitta ett inre lugn att hantera situationen. Gick ut och kollade bilen, båda däcken på passagerarsidan var sönder- jag var fast där. Tankarna snurrade, en stark önskan att kunna vrida tillbaka klockan.
Tillbaka i bilen, försökte hitta lugn.
Måste ringa om hjälp, hitta mobilen. Allt i bilen hade kastas runt och fortfarande skakandes började jag leta efter mobilen, som visade sig ha hamnat på golvet bakom mitt säte. Fick tag i ngn som inte kunde hjälpa, ngn annan som kunde lugna och till slut instruera att köra på fäljarna över vägen till en mindre parkering.
Någon gång under den här tiden stannade någon till bredvid och frågade om jag behövde hjälp men jag sa att de var på väg- minns starkt hur förvånad jag var att höra min egen röst för den var så olik, skakig och nära falsett fast jag började känna mig relativt lugn.

Å jag hittade mitt lugn den gången, jag skakade, tankarna skenade och jag grät men svimmade inte, frös inte.
Jag hittade ett lugn att komma på vilka steg jag behövde ta för att hantera och lösa situationen.


Anledningen att jag kom att tänka på detta var att jag ikväll hade en annan mildare dust med bil idag. Batteriet har varit dåligt men idag var det tydligen extra illa med kylan ute så vid trafikljus i filen för vänstersväng till en mack dog den. Å den vägrade starta helt, kom igång lite men dog snabbt. Försökte vara lugn, minnas saker pappa lärt mig, gasade till när den gick igång lite.
Tankar om att tänk om varningslampan inte funkar och nån kör på mig. Om jag får igång den men den dör mitt i korsningen?
Osv.
Men bilen gick inte igång och jag insåg att jag behöver ringa om hjälp pappa var 2 mil från stan, försökte med få tag i morbror som bor i stan men inget svar. Ringde pappa ändå, tårarna rann och försökte samla ihop mig å kort å konkret förklara vad som hänt å var jag var. Han bad mig prova att starta den ett par ggr på olika vid men konstaterade snabbt att det inte gick och sa att han skulle köra iväg.
Jag började lugna ner mig och mitt i uppsikten bakåt och ett vinkande om att de som kom bakom skulle köra runt - klickade det till, varningsskylt!
Den där triangeln som ska finnas i alla bilar, måste ha en så ut till bakluckan å rota med stundtals blickar bakåt ifall det kom någon bil.
Upp med den och tillbaka in.

Till slut kom pappa å syrran och vi knuffade den in på macken. Laddade upp batteriet med pappas bil och till sist kom bilen hem igen, nästa en timma efter jag åkt iväg från början.
Affären som jag tänkt ta bilen till hade stängt och var frusen å fortfarande lite uppe i varv å slut i huvudet men bra ändå.

Det är bra det där inre lugnet. Visst kan jag önska att det var starkare ibland men jag är tacksam ändå. Det gör mig lite starkare. Å det kan hjälpa mig med mindre saker och att kunna pausa i vardagen och tänka efter innan jag agerar.

Av Angelica - 8 december 2014 22:14

Renskrivit en hel del föreläsningsanteckningar och varit på gymmet. Det extra bra var det faktum att jag efter lunch kände mig trött och med mörkret utanför fönstret starkt övervägde att inte komma iväg.
Istället drog jag ner persiennerna(vita så blir direkt ljusare), bytte om till träningskläder och tog en halvtimmas tupplur. Jag gick sedan upp och iväg till univ biblan där jag satt mellan ca 16.30&19.30 Efter det gymmet tills de stängde 21.00
Känns bra. Jag kan bara jag vill.
Inte heller var jag iväg och köpte chips, poppade lite popcorn bara.

Nu har jag slöar klart vid tvn, sängen nästa.

Av Angelica - 7 december 2014 23:30

Det är mindre tid på dygnet än jag föreställer mig och en hel del saker tar bra mycket länge tid än jag tror att de ska ta.

Jag har märkt av det här tidigare såklart men den här helgen blev det väldigt klart att det jag hade tänkt mig hinna med inte fanns utrymme för.

Jag hann göra matlåda och rensa/ordna upp en fet bildmapp som segade ner datorn pga dubletter/tripletter osv. Diskberget är borta. Har ätit grönsaker och inte bara godis med mera. Motstått suget efter att åka å köpa chips. Fått hem kursböckerna till nuvarande kurs, så nu kan jag hjälpa mer med grupparbetet. Läsa några kapitel i den har jag inte gjort än och inte heller renskrivit föreläsningsanteckningarna.

Massa saker som jag inte gjort, som att träna. Träna mera skulle hjälpa mig i vardagen, är så himla svag i armar och nypor. Var pinsamt tydligt när jag skulle hjälpa till att byta till vinterdäck idag. Kunde inte göra så mycket.

Men jag är ändå rätt nöjd... Ganska nöjd... Ganska okej... Lite okej med helgen.
Å min lärdom är att dela upp saker mer, sätta mindre mål per dag som jag kan uppnå. Inte för låga och jag kan ju göra mer än tänkt om det passar men jag slipper den onödiga ångesten över allt jag Inte gjort som jag egentligen inte hade Kunnat hinna med.

Imorgon ska jag läsa åtminstone ett kapitel i en av böckerna och påbörja renskrivningarna. Plus att vi antagligen lär fortsätta med grupparbetet.
Träna behöver jag göra, åtminstone en halvtimma antingen på gymmet eller Wii Fit.

Känns redan nu som att träningen kommer att falla bort.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se